Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom sig undrade, hvad »arbete» egentligen kunde vara? Hon
hade ju hört folk tala så gränslöst mycket därom, och bråka och
knota ... och hon såg »arbetet» som något personligt, ett stort,
oformligt väsen, som hon var färdig att möta med dolk i hand...
med trots och – på förhand – segerkänsla ...
Och i all denna sorg och oro kände hon dock något af
»fågelfrihet» komma öfver sig ... Det låg något egendomligt lockande
och tjusande uti tanken, att hon var så alldeles ensam i lifvet –
– ensam ... fri! Hon kunde gå, hvart hon behagade – ingen
skulle sakna henne ...
Hon hade bestämdt afböjt Ingers förslag, att Maud skulle
flytta till henne. »Nådebröd» ville hon ej äta – själf måste hon
arbeta sig fram.
Hennes tankar afbrötos därigenom att fröken Julia, resklädd
och färdig, kom in för att säga farväl.
Den plats, hon som husmoder på ett hospital lyckats erhålla,
var strax att tillträda, i annat fall gick hon miste därom, och
Maud hade därför utan tvekan tillrådt henne att omedelbart
afresa.
– Ja, farväl, då, lilla Maud! sade tant Julia med ynklig stämma.
Jag har alltid velat ditt bästa, barn, men du har ju gått din
egen väg – måtte du nu blott ej för hårdt få vidkännas lifvets
och fattigdomens börda!
Tant Julia själf såg emellertid allt annat än »fattig» ut; pösande
elegant, som hon var, syntes det tydligt, att hon farit väl på den
väl aflönade platsen.
Hon undvek mycket skyggt att göra sig underrättad om Mauds
kassatillgångar och såg flera gånger på klockan.
– Tack, tant Julia, sade Maud enkelt. Jag har varit stygg
ibland, det vet jag, men kanske har det ej alla gånger varit
obefogadt!
Med detta afsked åtskiljdes de två, som aldrig under årens lopp
ens kunnat lära att hålla ett grand af hvarandra, och nu var det
endast minnena se’n fordom som sammanbundo dem.
– Jag får väl höra utaf dig något, när du får någon plats!
sade tant Julia och vände sig om i dörren.
– Sannolikt – svarade Maud och nickade ännu en gång vemodigt
vid tanken på att det sista sambandet nu brast ...
Nu var Maud fullständigt lämnad åt sig själf – nu var hon fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
