Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»våren»? Den där fånige baron Kylenfeldt skall få sitt »nej»,
just som han strör ut sitt ymnighetshorn öfver mig.
– Så grym du är!
– Då jag så väl förstår, att det endast är mina pängar, han
friar till?
– Huru vet du det, Maud?
– Därför att jag hört af flickorna där nere, att han är förtvifladt
kär i en af uppasserskorna på hotellet. Men den, som jag
önskar jag kunde bli kär uti, vore den där ståtlige disponenten med
stenhus vid Strandvägen, du vet, det där huset, jag alltid svärmat
för, strax bredvid vårt. Han älskar naturligtvis endast mig själf,
ty han är rik, disponenten Curtzon.
– Har du händelsevis sett hans kassabok?
– Alltid kommer du med något sådant där slående ...
– Ser du, honom känner jag till. Han är plumpt rik, det har
du rätt uti, men han är till den grad snål i småsaker, att det helt
enkelt är infamt. Jag vet, huru han prässar sina arma biträden,
stackars kontorister, som få sitta och släpa från 8 på morgonen
till på kvällen, och mot dem är han ej nådig, minsann ...
– Det där är säkert blott förtal ... det är knappast möjligt, så
öfverdrifvet som han öst ut pängar här vid Hjo – och öfverallt,
hvar han är.
– Just rätta sättet, du. Därför måste han prässa musten af
sina stackars arbetare i stället.
Maud lyssnade litet förströdd på Inger och tycktes ovanligt
ifrigt upptagen af att smycka sig med blommor för att föreställa
Våren.
Hon hade knappast behöft mera än visa sig, skulle man strax
förstått det ändå, ty så vårligt ung och sprittande af återvunnet
lefnadsmod stod hon där. Hennes hjärtesorg hade för Maud tagit
ny gestalt. Hon såg ju huru omåttligt hyllad hon blef, hvart hon
vände sig, hvarför skulle då endast han bli känslolös för hennes
tjusningsförmåga? Den dagen, då hon af en händelse genom sin
bror fick veta, att det var Granes syster, som stundom skymtade
i hans bostad, och ej, som hon först föreställt sig, hans hustru,
var en ny födelsedag för henne ... ty var han blott fri, skulle,
måste hon vinna honom ...
Och nu ville hon pröfva denna kraft på andra unga män ...
hon ville vara glad för att vänja sig vid det uttryck, som mäst
klädde henne ... till dess att hon skulle återse honom ... hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
