Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett hjärta af guld - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hunden jämrade sig sakta, och med ens låg hon på knä på
golfvet och baddade hans tass med aseptin.
– Måste göra så här för att slippa det välsignade tjutet, sade
hon urskuldande.
– Sällsamma varelse! suckade Dick, och han gjorde tyst för
sig själf en jämförelse medan Bella och denna märkvärdiga flicka.
Han ryckte till sig sin hatt och sitt paraply. Det hade lämnat
en liten våt fläck efter sig. Hans blick sökte fönstret. Där
ute piskade regnet på rutan med dyster ihärdighet. Det var
kanske af den anledningen, han hade så svårt att slita sig lös ....
– Inger – får jag komma igen ibland?
Hon hade stigit upp och höll sina händer som vanligt i kors
bakom sig.
– Ifall det kan vara något nöje, så ... Hon nickade litet buttert
och öppnade dörren, som strax därefter slöt sig efter honom.
Och Inger – den emanciperade, känslolösa flickan – var i
denna stund helt kvinna.
Med armarne i kors på bordet kastade hon sig med hufvudet
därpå ... Äfven för sig själf blygdes hon dock öfver en sådan
stund. I nästa ögonblick, reste hon sig därför med fast slutna
läppar, knöt kraftigt sin näfve och ruskade den besvärjande upp
mot hyllan med påsarne.
– Hör du, du, du! Huru fullgör du din gärning i lifvet? Är
tråden för klen? Hva’? Vill du ut, din stackare? In med dig igen,
hör du!
Därmed tog hon ned sin ännu blöta regnrock, tryckte en filthatt
ned i pannan och sprang småhvisslande nedför trappan.
Hon behöfde luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
