Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett hjärta af guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera förvirrad ut, än när hon drypande af regn, med en smutsig
hundracka på armen och en dito liten svartmuskig unge vid
handen, kom dragande uppför de fina trapporna till sin bostad vid
Engelbrektsgatan. Hon rodnade pinsamt, när hon fick se Dick,
med ett sällsynt leende upplysande hans på sista tiden dystra
drag, betrakta henne.
– Stanna! befallde han, och tog hastigt fram en liten skissbok
ur bröstfickan.
– Vi måtte bilda en förtjusande grupp, sade hon med ett
leende, som var menadt att vara ironiskt och kallt, men som
upplyste hennes drag likt solsken på tallbarr.
– Mycket säkert äro ni alla tre originaltyper af den äkta sorten.
Hon tog upp ett par nycklar ur fickan och låste upp sin dörr.
– Hvem söker ni här? Hon knuffade in cirkusungen före sig
och tryckte omedvetet den lilla skälfvande och tjutande hunden
intill sig, under det att hon hvilade med andra handen på
dörrlåsen.
– Er, fröken Inger!
– Mig? Nej, det var då en öfverraskning – stig på, för all del!
Var detta Ingers bostad? Han såg med synbar förvåning och
varmt intresse på de, om sann kvinlig poesi vittnande små
detaljerna i detta lilla konstnärsrum. Hans blick stannade
slutligen vid en vrå, hvarest Inger tycktes ha samlat allt, som var
henne kärt. Ett dockskåp med en mängd trasiga leksaker
utgjorde hufvudgruppen, och en större docka med krossadt hufvud,
omlindadt med en bindel, låg i sin säng ordentligt nedbäddad,
för resten till hälften gömd bakom några bladväxter. Ofvan på
dockskåpet var upprest ett krucifix, som med sina oerhördt tjocka
vaxljus i tennstakar verkade helt katolskt.
– Hvad detta allt är för en bild af ert inre, fröken Inger –
barnslighet, parad med lifvets mäst svårlösta problem.
– Jag har ej någon plats för det här skräpet, sade hon och
stod i tankarne och formade en liten gubbe af sin näsduk.
– Jaså – intet vindskontor således?
– Kan ni inte se bort från det där skräpet? Se, här är
medeltiden ... jag menar min första ungdom. Hon visade på en mängd
porträtter, vissnade blommor och kransar med käppar ... bollar
och en crocketklubba.
– Sexton- och sjutton-års-tiden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
