Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XV. Gryende kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV.
Gryende kärlek.
Hvar har du varit? frågade Bella, som just nedanför
Granes port stötte på sin fästman.
Han sökte slå bort frågan, men hon var envis som vanligt
och gaf ej med sig.
– Ack, lilla Bella, det är en liten affär, som vi ha tillsammans,
Grane och jag.
– Grane och du? Hör du, Dick, då kan jag gärna få anlita
Grane, jag med.
– Hur så?
– Joo – jag har någonting så underligt i sidan ibland.
Jag måste bestämdt tala med en läkare därom.
– Kära Bella, det har du aldrig förr talat om för mig. Du
måste genast tala med läkare därom, sade han oroligt.
– Ja, då går jag till Grane då.
Det lyste till i Bellas bruna ögon. Hon hade tydligen länge
närt denna plan och andades lättare, när Dick så alldeles strax
gick in på hennes infall.
– Men en sak, Dick – tala inte om det för Maud eller »häxan»
(Bella kallade aldrig fröken Julia för något annat), ty då blir
det ett sådant välsignadt prat och väsen om allting.
– Nej, inte vill jag onödigtvis oroa Maud, det vet du väl,
och jag är dig tacksam för denna finkänslighet. Bella, att inte
vilja oroa Maud med din sjukdom.
– Det är så ledsamt ändå, tycker jag, ty Maud är alltjämt
så sorgsen nu för tiden. Ja, vet du, Dick, ibland så tycker jag,
att lifvet är bra långrandigt ... som det nu står åtminstone.
Tror du inte vi skulle ha det mycket mera lifvadt som gifta? –
Hon tryckte förledande hans arm och gaf honom en liten menande,
mycket vältalig blick. – Då kunde vi bli af med häxan, förstår
du, och jag kommendera och befalla öfver tjänstfolkspersonalen
precis som hon – ja, bättre till och med ....
Dick tycktes kämpa ut en strid i sitt inre ... Hennes
glödande blickar och sinnligt vackra drag tilltalade konstnären ...
människan ... Han hade i denna stund af kval velat draga
henne till sig, säga henne allt, och vädja till hennes hjärta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0099.html
