Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men det var ju allt af välmening och därför, att jag ville,
du skulle bo hos oss... Det var ju endast kärlek, lilla Bella! ..
– Sådan här underlig kärlek förstår jag mig ej på, menade
Bella... Hålla på och ständigt höra ditt gnat och käx...
– Bella! Huru kan du ha hjärta?
Dick satte sig bredvid henne och lade armen om hennes lif...
– Ja, vet du, Dick – – inte tror då jag, att du förstår dig på
någon kärlek... Till exempel, tror du man kysser den man älskar
så som du gör? Det är som om du vore en isbit och jag en
snödrifva.
– Jag är så rädd om dig! Och inte tror jag, att verklig kärlek
endast bor i glödande smekningar...
– Men se, det tror jag! För resten, Dick, skall man väl kunna
uppoffra något för den man säger att man tycker om...
– Min lilla Bella... saknar du något? Du har ju allt
gemensamt med Maud.
– Tacka för det! Jag borde väl nästan få litet mera än Maud,
tycker jag...
– Allt, hvad jag kan, vill jag ju gifva dig, lilla Bella...
– Till exempel... det, att andra flickor bruka få så förfärligt
mycket när de bli förlofvade... men du har då ej gifvit mig just
något mera än en brosch, ett armband och en klocka... Och –
så vill jag gå på teatern och ha lifvadt... inte vill jag sitta så här
och gamlas bort, då jag nu är så ung som jag är...
– Jag är ledsen att säga det, Bella, men jag kan ej offra mera,
än jag gör....
– Men du är ju rik, Dick? Jag tänkte, att rika badade i
pängar!....
– Men det är väl mig själf du älskar? Är det ej så, min
älskling?
Hans läppar sökte hennes, och hon besvarade verkligen hans
kyss, men gaf sig sedan till att tjura, som det var hennes vana...
och slutligen reste hon sig upp och förklarade, att hon ville gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
