Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Storstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vagnen rullade bort med Maud och hennes far, stod Bella
ännu kvar och såg efter dem. Inger hade gått ned utför trappan
och icke ens brytt sig om att säga farväl till Bella ... Hon gjorde
sina bittra jämförelser öfver lifvet, som utföll så olika för olika
individer ...
Hvarför skulle Maud ständigt få dansa på rosor ... hela lifvet
endast roa sig, dansa och få allt, hvad hon kunde drömma om?
Och hon själf gå igenom den odrägliga bokhållerikursen, som Maud
nu bjudit henne på, för att Bella skulle kunna få någon litet
finare, mera inbringande plats än att stå innanför en disk ... Det
skaffade Maud en kväfningsparoxysm, att tänka på alla små
innestängda bodflickor till och med.
Bella böjde sig intill rutan för att kunna se ut litet bättre –
och hon kände det skönt att svalka sin heta panna däremot. Hon
kunde ej hjälpa det, och det var högst ovanligt, men all den
förödmjukelse, hon ständigt fick känna i fröken Julias och Ingers
sällskap, tog sig utlopp i en ström af tårar.
– Bella –! Gråter Bella? sade Dicks mjuka stämma bakom
henne. Han hade obemärkt kommit in i rummet, och i lyktskenet
från gatan seende en gestalt skymta invid fönstret ... hade
han igenkänt Bella, hört hennes sakta snyftningar ... och
stämningsmänniska, som han var, var med ens hans förnuft borta...
Nu – eller aldrig, nu är stunden, tänkte han, slog sin arm om
Bellas lif och drog henne ömt intill sig.
– Älskade! Gråt ej! Du äger ju mig vid din sida! Jag förstår
att gör dina jämförelser mellan Mauds och ditt lif! Bella...
vill du bli lady Crawford? Vill du tillåta mig att jämna ut
vägen mellan dig och mig?... Vill du bli min hustru, Bella, min
älskade, tillbedda hustru?
Han behöfde ej länge vänta på hennes svar ... hon kastade sig
till hans bröst och mottog villigt de kyssar med hvilka han nu
slösade, ändtligen bortkastande all tvekan, alla konvenansens
band ...
Ännu när klockan slog nio och Jonsson kom igenom rummet
för att tända inne i matsalen, sutto de kvar, han med armen hårdt
lindad om hennes lif.
Icke ett ögonblick hade hon gjort min af att lämna honom ...
och han kände med bultande tinningar och djup harm, att hon i
tjänarnes ögon var komprometterad!
Nåväl – redan nästa dag ville han tala med fadern – – säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
