Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Bella lägger ut sina krokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvart ska’ Bella promenerera så här tidigt? sade hon helt
oväntadt, när Bella, strax sedan Dick passerat, kom smygande
utför trappan.
– Ut och gå, sade hon och sökte se ogenerad ut.
– Med hvem då, om jag får fråga?
– Är fröken mycket nyfiken?
– Hör nu, Bella, var god och sitt här, ska’ hon få höra. Lord
Crawford har bedt mig underrätta henne om, att hon får resa i
dag, sade fröken Julia röd om nästippen af den rätt kyliga
morgonluften.
– Resa?
– Händelsevis, och nu är det bäst Bella knallar sig i väg innan
frukosten, ty får lorden se henne i dag igen, så får hon bereda sig
på att han öppet kör henne i väg.
– Hvarför då, om man törs fråga? Då Maud vill, att jag skall
stanna, så ...
– Mauds välde är nästan brutet, skall jag säga, allt se’n
doktor Grane börjat behandla henne. Hon är allt på väg att bli
en helt annan varelse genom hans medicin.
– Det skall fröken inbilla sig! Jag och Maud ha allt räknat ut,
huru fröken tänker ... men jag tror ej fröken har mycket för sitt
besvär ...
– Hvad menar Bella?
– Hvad jag menar? Jo, att det behöfver jag inte tala om.
Jag skall visst inte genera fröken Julia – men fröken kan akta
sig, när jag en gång blir, hvad jag tänker!
Med dessa ord och ilskans tårar i ögonen sprang hon in i
tamburen och skulle just väcka Maud, då fröken Julia tog henne i
armen med ett hårdt tag.
– Understa sig blott icke att väcka Maud – utan gör sig i
ordning helt tyst utan att väcka uppmärksamhet, det är bäst
för Bella själf.
Alldeles tyglad af fröken Julias befallande hållning gick Bella
uppför trappan helt sakta, och återkom efter en stund lika tyst,
klädd i sin förra dräkt, sina egna, mycket enkla kläder, och var
nu helt glad öfver att kunna obemärkt smyga sin väg igen, som
hon kommit.
– Hvart skall Bella gå? frågade Dick med upprörd stämma.
Jag har nu snart under en hel timma väntat här.
– Jag tänker resa min väg. Ån, jag är så olycklig! Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
