Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hvem var min mor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Bättre du ber din vän hjälpa dig, Maud ... Thore sade detta
med en blick på Bella.
– Det kan jag ej tänka mig gör någon större verkan, menade
lord Crawford med en hvass blick på den trumpna flickan.
– Detta bär karaktären af myteri, tror jag. Maud uppfångade
med förundran de blickar af hemligt förstånd, som växlades
emellan brodern och vännen.
Hon gick upp till sina rum för att påtaga en annan dräkt till
middagen. Bella hade ogeneradt dragit ned hennes klädningar
i garderoben och just tagit på sig det lif, hon själf ämnat
begagna. Det började allt bli litet besvärande med den ovanliga
gästen, om hon nu visade humör till.
– Thore! Kom upp, Thore! ropade hon ut genom fönstret, som
låg utåt verandan.
– Kära Maud, inte går det an, sade tant Julia och svarade i
hans ställe.
– Hvad skulle det göra? Jag tänker inte klä’ mig, medan
han är inne, upplyste Maud.
– Kan du inte komma ned då? undrade Thore, och stod där
och tittade upp med en förtjust, ungdomligt varm blick. Maud
var så förtrollande söt i sina skära morgonrock, som hon i hast
kastat på sig. Maud kunde inte reda ut det riktigt för sig, att
hon med ens vaknat precis som ur en dröm. Thore, studenten
eller kandidaten, som de kallade honom, enär han läste på
»medikofilen», hade under hela sommaren varit hennes uppvaktande
kavaljer, hennes drömmars föremål, så mycket hon gaf sig tid
att drömma – och nu i en hast såg hon honom som en bror ...
nästan en gosse, trots det att han fyllt tjuguett år ...
Hon stod ännu en stund på knä på stolen vid fönstret med
hakan i händerna och armbågarne på fönsterbrädet. Hon
grubblade och undrade huru det kunde komma sig, att hon från i dag...
nej, kanske i går ... kände det litet annorlunda för Thore.
I går skulle hon ej velat bedja honom upp i sina rum ... men i
dag kunde hon det lika väl, som hon lät Dick komma dit in ...
– Skynda dig, Maud! ropade han åter och sprang nedför
trappan ... ligger du där ännu på samma sätt – oklädd?
– Du får väl ge dig till tåls, menade hon, och redde ut sin i
solen i guld skiftande mörkbruna hårmassa framför spegeln.
Hon måste le mot sin egen bild, ty den såg så ungdomligt strålande
och leende ut ... Men hon blef tankfull ... var det dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
