Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Stamförvandter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista regnet var betäckt med vatten. Hon hoppade ned däri,
satte årorna i tullarna och stötte från land. Det var ej
långt att ro, endast en bit tvärs öfver den lilla fjorden från
Saltsjötorget och... till nästa strand.
Hvarför – hon visste det knappast själf – drogs hon så
oemotståndligt af längtan till den platsen? Hvarför borrade sig hennes
blick in mellan träden för att möjligen uppfånga skymten af
några lefvande väsen?... Var det hennes vanliga ständiga
trånad efter det där fria, obundna zigenarlifvet, som dref henne,
och drömde?... Nej, allt var ännu stilla och tyst, och fåglarnes
jublande morgonhymn var det enda ljud hon med hänförelse
uppfångade.
Då vattnet började litet smått genera henne, tog hon af sina
skor och strumpor, band båten vid en liten tårpil invid stranden
och kröp sedan åter ned i stäfven, framtog sina godsaker och
boken samt var snart försänkt i njutningen af de andliga och
lekamliga sötsakerna.
Hvad brydde hon sig om, att vattnet steg och steg! Det
svalkade endast hennes brännheta fötter, klädning och kjolar voro
försiktigt uppdragna öfver det välbildade smalbenet och en
bit uppåt vaden, så det gjorde ingenting att vattnet steg. Hon
vände det ena bladet efter det andra och kastade mekaniskt
krusbärsskal och päronstjälkar i sjön, under det att handen med van
rörelse, utan att störa läsningen, allt jämt hittade på nya
njutbara läckerheter; ej att undra på att detta skedde med en viss
ifver, ty hon var ju ännu nästan ett barn, det led snart åt
frukosttiden och hon började därför bli hungrig. Solen var snart
högt uppe på himmelen. Svallvågor efter flera ångbåtar vaggade
den lilla farkosten och fyllde den allt högre och högre, och den
unga flickan njöt i fullaste drag af sin härliga, obundna frihet.
Då hörde hon plötsligt det gällaste skratt klinga bakom
pilarne, tätt invid henne. Ändtligen tog hon sina ögon från den
spännande boken och tittade nyfiket in mellan trädgrenarne.
Ett brunt flickansikte böjde sig fram, och en röd kjol skymtade
i det samma bakom buskarne.
– Badar du? frågade flickan, som igenkännt Maud sedan
besöket vid zigenarlägret.
– Se, är du där, Sibyl? Kom hit... nej se, så mycket vatten!
Maud lät förtjust vattnet strömma om fötterna, när hon sprang
upp på stranden för att språka med Sibyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
