Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle han väl kunna betala dem, om han kreverade? Deras händer
grepo hårdt om räckverkets sammet, deras röster gnällde och gläfsde
fortfarande liksom mekaniskt, af yrkesvana, medan de växlade stela
blickar, fulla af penningdramats förfärliga ångest.
Under sista halftimmen ramlade allt öfver ända, villervallan blef
allt värre och drog hela mängden in i ett vildt tumult. Efter det
gränslösa förtroendet, efter den blinda förtjusningen kom nu
förskräckelsens reaktion; alla rusade fram för att sälja, om det ännu var tid. En
störtskur af försälj ningsorder slog ned öfver korgen, det haglade
orderblanketter. Och dessa väldiga buntar af aktier, som så kastades in i
marknaden utan all eftertanke, påskyndade baissen till den grad, att
den blef en fullständig krasch. Kursen föll steg för steg till 1,500,1,200,
900. Det fanns icke mera några köpare, hela fältet var
öfver-sålladt af lik. öfver de mörka bonjourernas vimmel syntes de tre
kursnoterarna och togo sig ut, som om de skulle ha fört dödsfallsregister
och antecknat, hvilka liemannen hade skördat. Den förhärjande
stormvind, som drog fram genom salen, hade den egendomliga verkan, att den
kom all rörelse att med ens stanna af och larmet att dö bort liksom vid
häpnaden öfver en stor olycka. Det rådde en hemsk tystnad, då den sista
kursen uppgafs till 830 francs, när börsklockan ringde till stängning.
Mazaud kom in i växelmäklarnas rum samtidigt med Jacoby
och Delaroeque. Han gick fram till buffeten och drack ett glas öl, ty han
förtärdes af brännande törst; och han såg sig omkring i det stora
rummet, med dess klädhängare, dess långa midtbord, hvaromkring
växelmäklarnas sexti, med purpursammet klädda stolar voro placerade, hela
dess banala och urblekta lyx, som kom det att likna en första klassens
väntsal på en stor järnvägsstation. Han såg helt förvånad ut, liksom
om han skulle ha sett allt detta för första gången. Utan att yttra ett
ord tryckte han sedan, när han gick, Jacobys och Delarocques händer
liksom vanligt: alla tre voro bleka, men bevarade sin vanliga korrekta
hållning. Han hade sagt till Flory att vänta honom vid dörren, och
där träffade han honom tillsammans med Gustave Sédille, hvilken för
en vecka sedan hade definitivt lämnat sin plats, och nu hade bara af
nyfikenhet kommit upp på börsen; han såg glad ut som alltid och festade utan
att bry sig om, huruvida hans far dagen efter kunde fortfarande betala
hans skulder eller icke. Flory var blek som ett lärft och småflinade
idiotiskt samt ansträngde sig förgäfves att prata, ty han hade förlorat
100,000 francs och visste inte, hvarifrån han skulle få en enda sou att
betala med. Mazaud och hans biträde försvunno i ösregnet.
Men inne i salen hade paniken framför allt rasat omkring Saccard,
det var där striden hade härjat. Utan att i första ögonblicket förstå
sammanhanget hade han bevittnat denna villervalla och gjort front
mot faran. Hvarför detta sorl och larm? Det är väl Daigremonts
hjälptrupper, som komma? När han sedan hörde, hur våldsamt
kursen föll, utan att han kunde för sig förklara orsaken till förödelsen,
rätade han upp sig, ty han ville dö med högburen panna. Iskyla steg från
marken upp i hans hjärna, han fick en förnimmelse af, att det var
en ohjälplig olycka, hans undergång för alltid; en lågsinnad grämelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
