Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade njutit så mycket, som hade förslösat miljarder på stora arbeten,
gödt väldiga bankhus, hvilkas glupska kassaskåp remnade på alla håll.
I denna svindel gick allt i kras vid första knakande. Och fru Caroline
hade säkert en ångestfull förkänsla häraf, ty hon kände beklämning i
hjärtat hvarje gång Universalbankens aktier togo ett steg uppåt, Hon
hade ett tydligt medvetande om, att det var ofärd å bane, att det var
något, som undergräfde byggnaden. Men hvad? Det fanns ingenting,
som angaf detta. Och hon måste bida, medan bankens triumfer blefvo
allt större, trots dessa blott svagt förnimbara skälfningar, som förebåda
katastrofen.
Fru Caroline var för öfrigt ledsen öfver annat. I arbetshemmet
hade man ändtligen slutat med att beklaga sig öfver Victor; han hade
blifvit tyst och inbunden. Att hon icke hade talat om allt för Saccard,
berodde på en underlig känsla af förlägenhet, som gjorde, att hon dag
från dag sköt upp med sin berättelse, ty hon led själf af den skam, han
skulle känna genom den. Å andra sidan fann Maxime — hvilken hon
vid detta laget ur egen ficka återbetalade de 2,000 francs, hon lånat —
det lustigt med de 4,000 francs, som Busch och fru Méchain ytterligare
fordrade. De där människorna bestulo henne, hans far skulle bli
ursinnig. Också afvisade hon numera Buschs upprepade kraf, då han
fordrade erläggande af resten af det utlofvade beloppet. Efter otaliga
förhandlingar blef han till sist ond, så mycket mera som hans gamla idé,
att pressa ut pengar af Saccard, åter hade vaknat hos honom, sedan
Saccard nu hade kommit i en annan ställning så pass högt upp inom
samhället, att han troligen var rädd för skandal. En dag, då han var
förargad öfver, att en sålofvande affär icke inbringade något, beslöt han
således att vända sig direkt till Saccard och skref till denne en anmodan
om att komma upp på hans kontor, för att ta del af några gamla papper,
som man hade funnit i ett hus vid rue de la Harpe. Han uppgaf
husnumret och hänsyftade så tydligt på den där gamla historien, att
Saccard måste bli orolig och icke skulle kunna låta bli att skynda till honom.
När detta bref aflämnades vid rue Lazare, råkade det just att falla i fru
Carolines händer, och hon kände igen stilen. Hon blef rädd och tänkte
ett ögonblick på att skynda till Busch för att göra upp med honom.
Men sedan sade hon sig, att brefvet kanske rörde någon helt annan sak,
och att det i alla fall var ett sätt att få slut på saken, och i sin oro kände
hon sig till och med glad öfver, att någon annan tog det obehaget på
sin lott, att meddela Saccard förhållandet. Men när han mot aftonen
kom hem och i hennes närvaro bröt brefvet, såg hon, att han endast
fickj ett allvarsamt uttryck, och hon trodde då, att det bara var fråga
om något penningtrassel. Han hade i alla fall erfarit en stark känsla
af häpnad och ängslan vid tanken på, att han fått att göra med så
smutsiga händer, ty det kom honom att ana någon gemenhet; men helt lugnt
stoppade han brefvet i fickan med föresats att göra Busch ett besök.
Men tiden gick, och man kom in i senare hälften af november, och
hvar dag sköt Saccard upp visiten, fullständigt yr i hufvudet af den massa
arbete och omtanke, som hopade sig öfver honom. Kursen hade nyss
nått upp till 2,300 francs. Han var förtjust däröfver, fastän han på bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
