Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sjöng segersång där borta bland dessa verkstäder, som inrättades, dessa
byggnader, som sköto upp ur marken, så var det emedan guldet
regnade i Paris och förpestade allt med spelraseri. Penningens
för-därfliga gift blef det, som framkallade all social växtlighet, gjorde
tjänst som den nödvändiga myllan för de stora företag, hvilkas
realiserande skulle närma folken till hvarandra och bringa jorden fred.
Penningen ensam hade makt att jämna ett berg med jordytan, att
fylla en hafsvik, att göra jorden beboelig för människorna och lätta
deras arbete därhän, att de till sist blott behöfde sköta maskiner.
Penningen, som vållade allt ondt, uträttade också allt godt. Skakad ända
i djupet af sin varelse, visste hon ännu icke rätt, hvad hön ville, men
hade redan beslutit att icke resa, eftersom framgången tycktes vara
fullständig i Orienten och det var här i Paris, som striden stod; men
lugna sig förmådde hon icke än, och hennes hjärta blödde fortfarande.
Hon steg upp, gick fram till ett af fönstren, som vette åt hotel
Beauvilliers’ trädgård, och stödde pannan mot rutan. Det hade
blif-vit mörkt, och hon såg blott ett svagt ljussken i det lilla, afsides liggande
rum, där grefvinnan och hennes dotter egentligen bodde för att
rengöringen skulle bli mindre besvärlig och för att inte behöfva elda.
Men i detta med så mycket hj ältemod dolda armod höll numera en
förhoppning dem uppe och gaf dem mod, nämligen den fortfarande stegringen
af Universalbankens aktier, den redan nu rätt stora vinsten, som de
sågo falla ned i ett skimrande guldregn den dag de skulle sälja sina
aktier när de hade stigit till det högsta möjliga. Grefvinnan hade
lofvat sig själf en riktigt ny klädning och drömde om att ge fyra
middagar i månaden under vintern utan att behöfva lefva på vatten och
bröd i fjorton dagar för den sakens skull. Alice skrattade icke mera
med sin låtsadt likgiltiga min, när hennes mor talade med henne om
giftermål, hon darrade lätt på handen och började att tro, att det
kanske skulle kunna hända, att också hon finge man och barn. Och
när fru Caroline såg den lilla lampan brinna där nere hos dem, kände
hon ett stort lugn stiga dit upp till henne, en djup rörelse, ty den
tanken slog henne, att åter var det pengarna, ingenting annat än hoppet
om pengar, som gjorde dessa båda stackars varelser lyckliga. Om
Saccard gjorde dem rika, skulle de då icke välsigna honom, skulle
han icke alltid för dem stå såsom god och människovänlig? Godhet
fanns ju öfverallt, till och med hos de sämsta människor, som alltid
äro goda för någon, och midt under den stora mängdens förbannelser
är det alltid enstaka, ödmjuka röster, som tacka och välsigna dem.
Vid denna reflexion gick hennes tanke till arbetshemmet. Dagen
förut hade hon å Saccards vägnar delat ut leksaker och konfekt för
att fira någon årsdag och hon kände sig tvungen att le, när hon kom
ihåg barnens larmande glädje. Vid tanken på Victor, som med ens
dök upp för henne, förvånades hon öfver, att hon hade kunnat glömma
honom i sitt utbrott af förtviflan, då hon ville resa ifrån allt. Skulle
hon ha kunnat på det sättet öfverge honom, sätta det goda verk på
spel, som hade kostat så mycken möda? Ur de stora trädens skugga
steg det upp en blid stämning, som allt mera genomträngde henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
