Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty den tanken, att han, som var så kall, så herre öfver både människor
och omständigheter, hade blifvit slagen af denne våghalsen Saccard,
denne hetsiga galning — den tanken var honom säkert olidlig. Också
tog han sig efter detta för att hålla utkik på honom, säker om att
han skulle få hämnd. Vid den omåttliga beundran, som mött
Universalbanken, hade han genast intagit sin position: erfarenheten hade
gif-vit honom den öfvertygelsen, att alltför hastiga framgångar, som icke
ega grund i faktiska förhållanden, leda till de värsta katastroferna.
Men kursen på 1,000 francs var ännu rimlig, och ännu bidade han tiden
för att spekulera på baisse. Hans teori var, att man icke framkallar
händelserna på börsen, endast på sin höjd kunde förutse dem och
begagna sig af dem, när de voro för handen. När kurserna drefvos upp
alltför högt, måste de åter plötsligt falla, med matematisk visshet skulle
det då bli baisse, han skulle endast se sin beräkning bekräftas och stoppa
sin vinst i fickan. Så snart kursen hade gått upp till 1,500 francs,
beslöt han redan nu, att han skulle öppna striden. Då skulle han
således börja att sälja Universalbankens papper, först helt litet, sedan mera
vid hvarje uppgörelse enligt en på förhand uppgjord plan. Det
be-höfdes icke något syndikat af baissespekulanter, han skulle ensam vara
tillräcklig: förståndigt folk skulle få en klar uppfattning af det verkliga
förhållandet och de skulle följa med hans sätt att spekulera. Denna
Universalbank, som gjorde så mycket väsen af sig, denna Universalbank,
som så hastigt belamrat hela marknaden och som ställde sig som en
hotelse inför den stora judiska bankvärlden, han skulle helt lugnt vänta,
tills den sprack af sig själf, och då skulle han ge den knuff, så att den
ramlade.
Senare berättade man, att det till och med var Gundermann, som
hade i hemlighet hjälpt Saccard att köpa ett gammalt hus vid rue de
Londres, hvilket denne ämnade att rifva ned för att där bygga upp det
palats, han hade drömt sig och i hvilket han ville åt sin bank bereda en
ståtlig lokal. Han hade lyckats att öfvertala styrelsen att gå in på saken,
och i medlet af april tog arbetet sin början.
Samma dag grundstenen lades under stor högtidlighet kom
Saccard upp på tidningen bortåt klockan fyra för att vänta på Jantrou,
som hade gått till några vän tidningar med referat öfver högtidligheten;
då fick han besök af baronessan Sandorff. Hon frågade först efter
hufvudredaktören, sedan hade hon liksom alldeles tillfälligtvis träffat
på Universalbankens direktör, hvilken helt artigt ställde sig till hennes
disposition och erbjöd sig att ge alla de upplysningar, hon önskade,
i det att han förde henne in i sitt privata rum längst bort i korridoren.
Och där gaf hon vika för hans första brutala attack, som om hon hade
varit på förhand besluten att underkasta sig detta äfventyr.
Men det inträffade ett olyckligt sammanstötande af omständigheten;
det ville sig nämligen så, att fru Caroline, som hade något att uträtta i
Montmartrekvarteret, gick upp på redaktionslokalen. Hon tittade
ibland dit upp på detta sätt för att säga Saccard något eller helt enkelt
för att få veta något nytt. För öfrigt kände hon Dejoie, hvilken hon
hade skaffat hans plats; hon stannade alltid ett ögonblick för att prata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
