Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men icke längre hotade att bryta lös öfver honom. Han var en
blaserad litterär cyniker, som hyste det oinskränktaste förakt för både
litteratur och politik och började att endast fråga efter annonserna.
Nu var hans habit efter sista modet, splitterny, men det var luckor i
denna elegans, som gåfvo ett obestämdt intryck af, att det fortfarande var
osnyggt inunder, liksom han midt i sin nu vunna medgångs oförskämda
tvärsäkerhet kunde få anfall af krypande ödmjukhet och gripas af
plötslig fruktan att få känna på någon spark bakifrån, som det förut
händt honom. Han förtjänade hundratusen francs om året, men gjorde
af med dubbelt så mycket, ingen visste på hvad, ty han stoltserade
aldrig med någon älskarinna. Sannolikt var han offer för någon gemen
last, den hemliga anledningen till, att han blifvit bortkörd från sin
lärar-befattning. Absinten förstörde honom dessutom så småningom.
Jantrou hade en tid gått och burit på nya reklamidéer. Först
tänkte han på att skrifva en broschyr på cirka tjugu sidor om de stora
företag, som Universalbanken skulle sätta i scen, i intressant form som
en liten roman, dramatisk och lättfattlig. Med denna broschyr tänkte
han att öfversvämma landsorten; den skulle utdelas gratis och spridas
äfven till de mest aflägsna vrår på landsbygden. Vidare funderade
han på, att upprätta en byrå, som skulle redigera och autografera en
börsrapport, som skulle skickas till ett hundratal af de bästa
landsorts-bladen; de skulle få den gratis eller för ett löjligt billigt pris, och på det
sättet skulle man snart ha ett mäktigt vapen i sin hand, en makt som
alla konkurrerande bankfirmor skulle nödgas att ta hänsyn till. Då
han kände Saccard, ingaf han honom på detta sätt sina idéer, tills
han gick in på dem, omdanade dem och gaf dem större omfattning, så
att de verkligen blefvo hans egna. Tiden gick, och de båda herrarna
hade nu kommit därhän, att de skulle bestämma dels om användandet
af reklamfonden under kvartalet, dels om de ersättningar, som skulle
betalas till de stora tidningarna och till den förfärliga notisskribenten
hos en konkurrerande firma, hvilkens tystnad måste köpas, samt hvilket
parti man skulle ta med hänsyn till bortauktionerandet af den fjärde
sidan i en mycket gammal och mycket ansedd tidning. Och af detta
deras slöseri med pengar, som de kastade ut hit och dit i alla
väderstreck, framgick framför allt deras ofantliga förakt för allmänheten,
den ringaktning, hvilken de som intelligenta affärsmän hyste för den
stora mängdens bottenlösa okunnighet, som genast är färdig att tro
hvad helst man berättar den, och som så totalt saknar hvarje begrepp
om de invecklade börsoperationerna, att de skamlösaste lockbeten väcka
massans åtrå och komma miljonerna att regna.
Då Jordan ännu satt och funderade på, hur han skulle få ihop
fem ti rader till för att fylla sina två spalter, blef han störd af Dejoie,
som ropade på honom.
»Jaså», sade han, »herr Jantrou är ensam nu?»
»Nej, herr Jordan, inte än ... Det är er fru, som är därute och
frågar efter er.»
Jordan skyndade ut, mycket orolig. Han hade under de senaste
månaderna, allt sedan fru Méchain upptäckt, att han i Hoppet skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
