Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saccard yrkade ovillkorligt på, att Hamelin skulle bli ordförande,
fastän denne för egen del helst hade velat försvinna bland mängden,
och han hade antecknat ingeniören och sig själf för femhundra röster
hvar, hvilka skulle betalas med ett penndrag. Alla medlemmarna af
konsortiet voro där: Daigremont, Huret, Sédille, Kolb, markis de
Bo-hain, hvar och en med den grupp af aktieegare, som lydde hans signaler.
Man märkte där också Sabatani, en bland de största aktietecknarna,
samt Jantrou och åtskilliga af bankens mera framskjutna tjänstemän,
som ett par dagar förut hade tillträdt sina befattningar. Och alla de
beslut, som skulle fattas, hade blifvit så väl på förhand öfvertänkta
och ordnade, att aldrig har en konstituerande församling visat ett så
skönt lugn och godt samförstånd. Enhälligt förklarades, att kapitalet
var fulltecknadt samt att 125 francs per aktie hade inbetalts.
Därefter förklarades högtidligen, att bolaget var konstitueradt. Och sedan
utsågs styrelse, hvilken skulle utgöras af 20 medlemmar, hvilka utom
godtgörelser för sin närvaro, som beräknades till en summa af
femti-tusen francs om året, enligt en paragraf i stadgarna också skulle ha att
uppbära tio procent af vinsten. Då detta icke var att försmå, hade
alla medlemmarna af konsertiet fordrat att komma in i styrelsen, och
Daigremont, Huret, Sédille, Kolb, markis de Bohain och Hamelin —
hvilken sistnämnda man ville ha till ordförande — stodo naturligtvis
främst på listan jämte fjorton andra af mindre betydelse, utletade bland
de medgörligaste och mest dekorativa bland aktieegarne. Saccard,
som allt hittills hållit sig i skymundan, trädde omsider fram, när
ögonblicket var inne att välja verkställande direktör, och Hamelin föreslog
honom. Ett sorl af sympati hälsade hans namn och han blef också
enhälligt vald. Det återstod nu endast att välja ett par revisorer, som
skulle för bolagsstämman afge rapport om ställningen och således
kontrollera styrelsens räkenskaper: ett värf, lika grannlaga som
öfverflö-digt ,och till hvilket Saccard hade utsett en herr Rousseau och en herr
Lavigniére, af hvilka den förstnämnda blindt lydde den andre, som var
en lång, ljus, mycket artig herre, hvilken alltid instämde med den, som
senast talade, och förtärdes af åtrå att längre fram få komma in i
styrelsen, när man hade blifvit belåten med hans tjänster. Sedan Rousseau
och Lavigniére hade blifvit valda, ämnade man afsluta sammanträdet,
men dessförinnan ansåg sig ordföranden böra nämna något om den
premie af tio procent, som beviljats åt syndikatets medlemmar, inalles
400,000 francs, som bolagsstämman på hans förslag öfverförde till
omkostnader för grundläggandet. Det var ju en bagatell, naturligtvis
måste det bli några afbränningar. Man lät de små aktieegarna troppa
af som en fårskock, medan de stora stannade kvar till sist och sedan
belåtet leende växlade handtryckningar ännu nere på trottoaren.
Dagen därefter sammanträdde styrelsen i hotell d’Orviedo i Saccards
förra salong, som nu var förvandlad till sessionssal. Det hela tog sig
värdigt och förnämt ut, man var där omgifven af gammaldags
hederlighet.
Styrelsen samlades för att utse sina funktionärer, och var nästan
fulltaligt samlad, när klockan slog fyra. Som alltid var Huret försenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
