Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbedjas af sin far med grym och kall egoism, som lyste ur de ljusa,
klara ögonen.
»Och nu, ser herrn, är hon giftasvuxen, och det är just ett godt
parti, som yppar sig, nämligen sonen till bokbindaren, vår granne.
Men gossen vill bli sin egen och han vill ha 6,000 francs i hemgift.
Det är visst inte för mycket, han skulle kunna göra anspråk på en flicka,
som hade mera ... Jag måste tala om, att jag för fyra år sedan
förlorade min hustru och att hon lämnade efter sig besparingar, det som
hon hade lagt af som köksa .. . Jag har fyratusen francs, men det är
inte sex tusen, och den unge mannen är angelägen, och det är Nathalie
också ...»
»Ja det är visst och sant... Jag har inte för trefligt och på ett eller
annat sätt vill jag ha slut på det här.»
Saccard afbröt dem åter. Han hade fått den uppfattningen,
att mannen var inskränkt, men mycket uppriktig och hederlig och
van vid militärisk disciplin. Och det var ju nog, att han var skickad
af fru Caroline.
»Det är nog, min vän ... Jag skall snart ha en tidning, och jag
anställer ev som vaktmästare hos redaktionen ... Ge mig er adress, så
träffas vi sedan.»
Men Dejoie gick inte. Förlägen fortsatte han:
»Herrn är mycket snäll, och jag tar med tacksamhet emot platsen,
för jag måste ju arbeta, äfven sedan jag har fått Nathalie försörjd.
Men jag kom hit i ett annat ärende. Af fru Caroline och äfven af andra
personer har jag hört, att herrn skall sätta igång stora affärer och att
ni åt era vänner och bekanta skall kunna skaffa stora förtjänster. . .
Om herrn ville vara så god och intressera sig för oss, ifall herrn skulle
vilja låta oss få aktier. ..
Saccard kände sig åter helt rörd, ännu mera än när han förra
gången blef det, när grefvinnan också hade anförtrott honom sin
dotters hemgift. Denne enkle man, denne kapitalist i smått, som hade
sou för sou skrapat ihop sina besparingar — var det inte den
förtroendefulla stora mängden, som utgör de talrika, de solida kunderna, den
af fanatisk tillit fyllda armé, som åt en kreditaffär ger oöfvervinnelig
styrka? Då denne hedersman hade haft så brådt, innan ännu något
om saken hade offentligt bekantgjorts, hur skulle det då bli, när
bankens kontor hade öppnats? Han smålog vänligt mot denne förste lille
aktietecknare, han såg här ett förebud om stor framgång.
»Det lofvar jag er, min vän, ni skall få aktier.»
Dejoies ansikte strålade som vid ett budskap om en oväntad lycka.
»Herrn är alltför god. .. Då kan jag väl med mina fyratusen på
ett halfår förtjäna ett par tusen till, så att jag får summan full, eller
hur? .. . Och eftersom herrn samtycker, så vill jag helst göra upp det
här genast. Jag har tagit med mig pengarna.»
Han stack handen i fickan och tog fram ett kuvert, som han räckte
Saccard, h vilken stod tyst och orörlig, gripen af både förtjusning och
beundran vid detta sista drag. Och den förfärlige röfvaren, som
redan hade plundrat så många på hvad de egde, brast omsider i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
