- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
56

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som manövrerade med andras miljoner och liksom Saccard drömde om
hjältemodiga strider, där han skulle segra, där han skulle vinna ett
kol-lossalt byte, tack vare de guldets legotrupper, hvilka han hade tagit
under sitt befäl; han var, såsom han själf godmodigt brukade säga, helt
rätt och slätt en köpman, som handlade med pengar, den mest skicklige,
m.est.. man kunde tänka sig. Men för att hans makt skulle hvila

på säker grundval, måste han behärska börsen, och på det sättet blef
det vid hvarje terminsreglermg en ny strid, där segern ofelbart blef hans
genom de ofantliga truppmassornas öfvermakt. Saccard, som satt
och betraktade honom, kände sig ett ögonblick alldeles tillintetgjord
vid den tanken, att alla dessa pengar, som han satte i rörelse, tillhörde
honom såsom hans egendom, att han i sina källare hade ett
outtömligt lager af den vara, hvarmed han handlade, såsom en slug och
försiktig köpman, såsom oinskränkt härskare, som ögonblickligen blef åtlydd,
som ville höra allt, se allt, göra allt själf. En miljard, som är en mans
egen egendom och skötes på detta sätt, är en oöfvervinnerlig makt.

»Vi få ju inte en minut, käre vän», sade Gundermann, när han kom
tillbaka. _ »Nu skall jag äta frukost, gå in med mig i salen bredvid.
Där få vi kanske vara i fred.»

Det var den lilla matsalen, den som användes för frukosten, då
familjen aldrig var fulltalig, I dag var det endast nitton vid bordet,
bland hvilka åtta barn. Bankiren satt i midten och hade blott en
spil-kum mjölk framför sig.

Han satt ett ögonblick med slutna ögon, förbi af trötthet, med
mycket blekt och förvridet ansikte, ty han hade både lefver- och njurlidande;
när han sedan hade med sina skälfvande händer fört spilkumen till
läpparna och druckit en klunk, suckade han.

»Åh, idag är jag totalt utsliten!»

»Men hvarför hvilar ni er inte?» frågade Saccard.

Gundermann såg häpen på honom och sade helt naivt:

»Jag kan ju inte!»

Och man lät honom verkligen inte ens få dricka sin mjölk i lugn, ty
mottagandet af agenter hade åter börjat, och nu gick galoppen igenom
matsalen, medan familjens medlemmar, både herrar och damer, som voro
vana vid detta bråk, skrattade och åto friskt af de kalla kötträtterna
och bakverken, samt barnen, som voro upplifvade af några droppar
oblandadt vin, gjorde ett bedöfvande oväsen.

Och Saccard, som såg på honom hela tiden, förvånade sig öfver att
se honom dricka sin mjölk i så långsamma klunkar och med en sådan
ansträngning, att det såg ut, som om han aldrig skulle hinna till botten i
skålen. Han var ordinerad att strängt hålla mjölkdiet, han fick inte
rora vid en köttbit eller en bakelse. Hvad tjänar det då till att ega en
miljard? Kvinnor hade aldrig frestat honom; under fyrti år hade han
vant sm hustru obrottsligt trogen, och numera var hans klokhet
därvidlag nödtvungen, absolut bestämd. Hvarför då stiga upp klockan
fem, förrätta detta afskyvärda arbete, slita ut sig så totalt, lefva ett
slaf-lif, sådant att en tiggare icke skulle ha underkastat sig det, ha minnet
fullproppadt af siffror och hjärnan färdig att krevera genom alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free