Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Gevärsskotten i Montsou hade gifvit genljud ända bort i Paris med ett
fruktansvärdt eko. Under de fyra sista dagarna hade alla
oppositionstidnin-garna gett uttryck åt sin harm och framlade på sin första sida ohyggliga
berättelser: 25 sårade, 14 döda, hvaribland två barn och tre kvinnor. Det
fanns också fångar: Levaque hade blifvit ett slags hjälte, och man tillskref
honom ett svar till rannsakningsdomaren, fullt af forntida höghet och
värdighet. Kejsardömet, som träffades djupt af dessa få kulor, låtsade
allsmäk-tighetens lugn utan att själf göra sig reda för hur allvarlig blessyren var.
Det var helt enkelt en beklaglig sammanstötning, någonting på tok där borta
i det svarta landet, mycket långt borta från Paris’ gator, där den allmänna
opinionen hade sitt upphof. Man skulle snart glömma hela historien.
Bolaget hade fått ett officiöst förständigande att tysta ned saken och att göra
slut på denna strejk, hvars retsamma långvarighet började att bli en
sam-hällsfara.
Redan på ondagsmorgonen fick man också se tre af
styrelsemedlemmarna anlända till Montsou. Den lilla staden, där alla voro nedstämda och
som icke förut hade vågat glädja sig åt blodbadet, andades ånyo och njöt
af glädjen öfver att ändtligen vara räddad. Vädret hade just börjat att
bli vackert med strålande solsken, en af dessa första solskensdagar i februari,
då den ljumma luften kommer syrenernas toppar att skifta i grönt. Man
hade dragit upp alla persiennerna i styrelsens hus, och den stora
byggnaden tycktes börja att få nytt lif. De bästa rykten sipprade ut därifrån;
det påstods att styrelseherrarne, som voro mycket lifligt berörda af
katastrofen, hade skyndat dit för att öppna fadersfamnen för de vilsekomna i
gruf-byarna. Nu, då man hade slagit till, säkert hårdare än de själfva hade velat,
visade de den största ifver i sitt räddarevärf, de beslöto åtgärder, som voro
förträffliga, fast sena. Först och främst afskedade de belgierna, hvarvid
de gjorde mycket väsen af denna långt drifna eftergift för arbetarne. Sedan
upphäfde de militärbevakningen af grufvorna, hvilka icke längre voro hotade
af de tillintetgjorda strejkarne. Det var också de, som utverkade tystnad
rörande den försvunne skiltvakten vid Voreux: man hade genomforskat hela
trakten utan att finna hvarken geväret eller liket, och man beslöt sig för
att uppföra honom i rullorna såsom rymd, fast man hyste misstanke om ett
brott. I allting bemödade man sig att på detta sätt förringa händelserna,
ty man darrade af fruktan för morgondagen och ansåg det farligt att erkänna
den oemotståndliga vildheten hos en folkmassa, som släppts lös i den gamla
världens skröpliga bjälklag. Och dessa arbeten till fromma för försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
