Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förståndig människa... Nej, vi lämnade henne sin frihet, därför att det
skall gå på det här viset med alla. Så var till exempel jag för min del i grossess,
när min man gifte sig med mig. Men jag kilade inte ifrån mina föräldrar,
jag skulle aldrig ha varit nog gemen att i otid ge min aflöning till en karl, som
inte behöfde den ... Åh, det är afskyvärdt! Och det går därhän, att man
inte skaffar några barn till världen.»
Och då Etienne fortfarande endast svarade med att nicka med
huf-vudet, fortfor hon:
»En flicka, som hvarenda kväll gick hvart hon ville! Hvad har hon då
för en klåda i huden? Kunde hon inte vänta, tills jag gifte bort henne,
sedan hon hade hjälpt oss att komma ur klistret! Det är ju naturligt, att man
har en dotter, för att hon skall hjälpa en att arbeta, eller hur?... Men vi ha
varit alldeles för beskedliga, vi skulle inte ha tillåtit henne att roa sig med
en karl. Låter man dem bara få smaka, så vilja de bums ha hela kakan.»
Alzire nickade bifall; gripna af detta häftiga oväder, gräto Lénore och
Henri helt tyst, medan modern nu tog sig för att uppräkna alla olyckor, som
drabbat dem: först Zacharie, som man hade måst låta gifta sig; så gubben
Bonnemort, som satt på sin stol med sina snedvridna ben; och vidare
Jean-lin, som inte skulle kunna med sina illa hoplappade ben gå ut ännu på cirka
tio dagar, och till sist det här slaget, att Catherine, den slynan, hade rymt
med en karl! Hela familjen gick sönder. Det var nu bara fadern, som var
kvar vid grufvan. Hur skulle sju personer — Estelle inte medräknad —
kunna lefva på Maheus tre francs om dagen? Nej, det var så godt, att de
allesammans kastade sig i kanalen.
»Det tjänar ingenting till, att du sitter och grämer dig», sade Maheu med
dof röst. »Kanske är det ännu inte slut med oss.»
Etienne, som suttit och tittat stelt i golfvet, lyfte upp hufvudet och
med blicken sväfvande ut i en framtidssyn mumlade han:
»Tiden är inne, tiden är inne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
