Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de bortersta leden, borrade sig in i hans
högra öga.
Fastbite gled ur hans hand. Den starke
kämpen föll död ned på en af de högar af lik, som
han uppstaplat under sin väldiga framfärd.
Nu iingo tronder och hålöger nytt mod.
ryger och hörder, sygner och fjärder, som icke
hade någon att strida emot, emedan Dag
Ringsson ännu icke fylkat sin här och satt upp sitt
märke, trängde väldeligen på.
Det såg ut, som om slaget förlorats i och
med detsamma Arnliot föll. De, som stodo i
främsta ledet med honom, bland dem Faste och Tore,
stupade alla, och så kom ordningen till de
efterföljande.
Hårek af Tjotta och Kalf Arnesson, hvilka
sparat sina krafter för att möta konungen, ryckte
nu fram mot hans märke, som närmade sig.
Konung Olof stred som vanligt tappert. Han
klöf hufvudet nedanför ögonen på Torger från
Kviststad och dödade Olof Arnesson, men när de
bäste männen i hans hird: Björn Stallare, Tord
Folesson, Gissur Gullbrå och Torfinn Munn, fallit,
svagnade ringen af försvarare kring honom.
Torsten Knarrsmed högg honom i vänstra benet
of-vanför knäet, Tore Hund dref sitt spjut i hans
mage och Kalf Arnesson högg honom i halsen.
Så fick Olof Haraldsson, som sedermera
kallades Olof den helige, banesår. —
En stund förmådde Ragnvald Brusesson hålla
Harald Sigurdsson undan kampen, men när
striden blef allt mera het, måste han för att skydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
