Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hären vaknade, och snart tonade ur tusen
strupar öfver kullar och sluttningar den välkända
sången. Männen fylkade sig samman och redde
sig till strid.
Nu trädde konung Olof fram och talade till
sin här med en stämma, som klang vida. Han
visste, att böndernas här vore vida manstarkare
än hans, men segern låge i Guds hand, och vore
han färdig att underkasta sig denn§s vilja. Men
hans sak vore rättvis, och däri låge konungshärens
styrka. Stora belöningar lofvade han dem, som
kämpade tappert i striden. Han slutade med att
tillråda ett hårdt anfall redan från första början,
ty därigenom skulle fiendernas leder kunna med
ens brytas.
Lurarna gåfvo tecken till anfall.
Bondehoparne tågade fram i oändliga leder, som
visade en tredubbel styrka mot konungens här.
De förre hade fått till fältrop: fram, fram,
bondemän!, konung Olofs folk åter: fram, fram,
kristmän, körsmän, konungsmän!
Dessa rop skallade nu öfver den vida dalen.
Spjut och pilar slungades från båda sidor. Snart
hade härarna stött samman; handgemänget vidtog.
Arnliot, som under natten länge samtalat med
Dag och till sist bjudit honom ett återseendets
farväl, hade jämte de båda fosterbröderna intagit
sin plats i fylkingens första led och skyndade nu
med gladt mod fram emot bondehären.
Sedan han spetsat tre fiender på sitt spjut,
vrok han det undan, fattade Hel och gick hårdt
fram i striden. Aldrig förr hade hon gjort en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
