Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock jag din bild bevarade
djupt i mitt hjärta stads;
än jag den girigt gömmer,
lefver med den mitt lif.
Aldrig en annan kvinna
kunnat min kärlek fä.
Ensam jag vägen vandrat,
lidit mitt länga ve.
Men när jag nu pä sistone
gängar mot dödens dal,
sänder jag dig i sängen,
väna, min själs farväl!
Helga, som förut stått upprätt, sjönk ned på
en bänk, medan hon lyssnade till sången. Hon
kände tydligen igen Afnliots röst. Då han slutat
sjunga, såg hon upp, men gjorde intet tecken åt
de osynlige besökarne att komma fram.
Amliot tryckte någonting i Dags hand och
sade:
— Gå fram och lämna henne detta till minne
från en vän, som hälsar henne kärligen!
Då Helga såg Dag närma sig, trädde hon
ned från svalen, gick till hans möte och
omfamnade honom. Hon mottog gåfvan och hälsningen
samt tryckte till tack en kyss på hans panna,
hvarpå han skyndade tillbaka till Arnliot.
Nu hördes ett lätt prassel i björkdungen, men
det upphörde snart.
Länge satt Helga och blickade bort åt det
håll, hvarifrån hennes forne trolofvades
hyllnings-sång ljudit, likasom om hon velat bevara
stämmans klang i sitt minne och sökt aflyssna skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
