Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men för hvem, frågade husfröjan.
— Det vet jag icke, svarade jag, som nu tyckte
mig fått besked nog.
Då suckade hon djupt och gick ifrån mig. —
I middags tog jag afsked, ehuru de alla
ville kvarhålla mig, men för att ej göra husfröjan
ledsen, sade jag, att jjj.g skulle komma tillbaka för
tredje gången, men sedan aldrig mer.
Då frågade hon:
— Huru kan du veta, att det då är sista
gången ?
Jag svarade, som orden föllo mig i munnen:
— Jag kommer icke hit mer än en gång till.
Så skildes vi åt. Husfröjan stod länge i
svalen och såg efter mig.
Dags berättelse gaf Arnliot mycket att tänka på.
Han förstod nu, att berättelsen om att han
dräpts i Miklegård icke stod i det minsta
sammanhang med Havalds död, utan helt enkelt var en
lögn, som hans fiender låtit utsprida genom en
köpman, hvilken de mutat med gåfvör. På annat
sätt kunde Helgas ord ej förklaras.
Dessutom hade han fått veta, att han skulle
öfverfallas i andra veckan efter midvintersdagen.
Hvem kunde väl hafva angifvit hans gömställe?
Fienderna måste åtminstone ungefärligen känna
till hvar han slagit sig ned; annars kunde de ej
tala om att öfverfalla honom.
Midvintersdagen ingick, och veckan därpå
svann. Den andra veckans första dag sade
Arnliot:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
