Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom bestämdt var, kom jag till Rossbol
trött och utfaren. Alla tycktes känna igen mig.
Husfröjan blef mycket glad, när hon såg mig,
tillredde en bädd i dagligstugan, gaf mig mat och
pysslade om mig på bästa sätt.
Dagen därpå var jag också dålig, hvarför de
buro mig upp på löftet, där jag fick ligga
fullkomligt ensam.
Husfröjan själf gaf mig mat. Medan jag åt
litet af dagvarden, satte hon sig på bänkkanten
och såg på mig med sina milda, sorgsna ögon.
— Jag vet icke hvad det är, sade hon till
slut, men du har någonting egendomligt med dig*.
Det är, som komme med dig ljufva hälsningar
frän fjärran, doft från en osedd strand, ljus från en
annan värld. Strax jag såg dig, klack det till i
mitt hjärta. Jag kan ej säga hvad det är. Det
är icke kärlek, ty du är ju ännu ett barn; det är
icke heller vemod, ty du har ju aldrig gjort mig
någon sorg, men det är en frid, som jag ej på
länge vetat af.
— Jag förstår ej hvad du menar, svarade jag
då, men kanske du anar, att jag känner hemliga
krafter, som förmå lindra och läka. Mig själf skall
jag också bota, och innan nästa dags morgon skall
jag åter vara frisk.
— Kanhända du har rätt, hviskade hon da
tankfullt, men jag tror ej, att det är detta, som
drager mig till dig.
Sedan talade vi länge om dessa läkemedel.
Hon underrättade mig om, att en af hennes
huskarlar vore mycket sjuk, och bad mig hjälpa ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
