Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Denna källare, fortsatte Ragna, är känd
endast af mig, dig och dina syskon. Här finnes
allt hvad du i prydnads- och väpningsväg kan
be-höfva. Väl är det, när hårda tider stunda, att veta
sig ej behöfva komma som stafkarl till hof och
gille. ‘
De lämnade källaren och stego åter upp i
dagligstugan, där Arnliot visade sina vapen för
He-ming och Tord.
— Jag har sett dem förut, sade Tord. Deras
make finnes ej.
— Mest märklig är dock Hel, inföll Heming,
som utan en skymt af afund såg sin broder rustad
med fadrens vapen, ty när fiender äro nära,
klingar det i den utan att den vidröres, och har den
aldrig svingats i strid utan att varda minst en
mans bane.
Nu närmade sig äfven trälarna för att beundra
vapnen, och bland dem fans en, som födts samma
år och dag som Arnliot och därför som tandgåfva
blifvit honom skänkt. Han var liten och mörk med
listiga ögon och smygande steg samt kallades Erle.
Han vågade ej vidröra vapnen, utan sträckte
endast fram hufvudet och blinkade med sina små
fågelögon samt vände tyst tillbaka, sedan han tyckt
sig ha betraktat dem nog. Äfven ett par
tigger-skor, som voro mycket kända i bygderna och drogo
ur hus och i hus samt nu fått sin plats strax nere vid
dörren, slogo ihop händerna i förtjusning öfver de
vackra vapnen samt lofvade sig i tysthet att
omtala hvad de sett, så att hela Jämtland skulle få
veta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
