Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. «Barndomsvänner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afstannar berättelsens viktigaste episod, den som bestämmer
hjältens lifsöde.
För att förklara slappheten i det studentlif,
Tavast-stjema skildrar med Ben Thomén som medelpunkt, ger han
följande öfverblick öfver tidsstämningen:
«Det var den stora, skeptiska tidsandan, som göt kritikens
smygande gift i entusiasmen hos ungdomen och slog det
hänförda, varma ordet tillbaka i halsen på den lättrörda
tjuguårin-gen . . . och han gick ursinnig hem första gången han råkade i
direkt kollision med värkligheten, fast besluten för sig själf att
reformera världen. Men när ett hårdt, lefnadsklokt, obevekligt
skratt gång på gång sköljde öfver hans varma känslor, blef han
tyst, höll sina tankar för sig själf och anlade den gängse tonen
af en blaserad lefnadsklokhet, genom hvilken det varma hjärtat
bröt fram i bitande satir och ett slags lugn bitterhet öfver lifvets
öfverväld.
Alt förlöjligades och ingenting dugde. Tomma ordlekar
yrde och drogo ned, — drogo ned Gud och hela världen. Men
gamle onkel Gullberg, öfverliggaren, f. d. literatören och
ämbetsmannen, ungdomens förklarade gunstling och lefnadsvishetens
orakel, stiger upp och snyter sig med styrkan af ett revolverskott,
innan han med stor patos och drastiskt-cynisk kraft utför parodin:
Mer än lefva fann jag var att älska,
mer än älska är att äta blåbär —
Entusiasmens våghöjd från 1840, som stormade himlen,
medan alla Finlands stora män värkade i sin fulla kraft, har
efterföljts af en vågdal med splittrande skepticism.
Den vågdalen slukar hundratal unga, varma hjärtan med
gammaldags tro från. gammaldagshem, och de ha en härd kamp
att genomgå här midt i vågsvallet af mot hvarandra brytande
åskådningar.
Den gamla; stora och ideala riktningen, som hjälpte bonden
Paavo från nödår till nödär, mötes af en annan, som ej vill veta
af några nödår alls. Den är född därnere bland kulturländernas
majs och hvetesfält, kommer med doften af stenkolsrök från
tusen och äter tusen rastlöst arbetande fabriker med millioner magra
nedsvärtade arbetare och arbeterskor. Den vill ha ljus och värme
och lefnadsglädje åt alla. Och den tror på naturen, den stora,
outtömligt rika naturen, som föder fåglarna under himmelen och
kläder liljorna på marken, men den vill icke deras vegeterande
lif, — den vill arbete, lugnt och sundt och lönande arbete,
möj-liggjordt genom alla den nya, väldiga kulturens framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
