Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelse i Paris. — Hemkomst. — Andra upplagan af «För Morgonbris». — «Frun emanciperar sig». — Öfversättningar. — «Nya vers». — Uttalanden och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt mänskliga idéers tjänst med det hoppet bakom, att dessa
idéer småningom genom likasinnades arbete skulle tränga in
i hans hemland.
Några uttalanden må citeras för att närmare belysa
denna ståndpunkt.
I ett par bref nämner han att han framlagt den för
Jonas Lie vid deras första bekantskap. Jag citerar hans egen
framställning af dialogen mellan dem, emedan den är
karaktäristisk.
«— Vore jag finne, vore jag fennoman, sade Lie.
— Jag med.
— Är De då ej finne?
– Gud vet — jag känner det ej.
— Hvad er De da?
— Mig själf, så mycket som möjligt.
— Men hvad er De selv, finsk eller svensk?
— Det är knuten.
Och Lie stod en stund och såg på mig. Jag fortsatte:
— En diktare, som till modersmål har ett språk, hvilket
redan anses af den finska majoriteten som fosterlandsförrädiskt
och om 30 år blir det ännu mer, skall han modigt öfvertyga sig
om att han gör sitt land rätt genom att hälla på svenskheten
och nöja sig med att bli missförstådd af det folk han (tillhör),
ja, t. o. m. oförstådd?
— Det var en ny belysning, sade Lie.
— Onekligen min personliga åskådning.
— Her De. Jeg siger Dem: Vid 25 aar maa De vaere
enten svensk eller finsk, medelvej gives der ikke.
— Men en utväg.
— Hvilken da?
— Independent Digter, paa Menneskelighedens vide,
almin-delige Bund, sa’ jag.
— Det var en Fremtidstanke!
Och så skålade vi.»
Allvarligare och viktigare är hvad Tavaststjerna ett år
senare skrifver i ett bref till Neiglick. Hans uttalande är
närmast föranledt af frågan om skyldigheten att vid
eventuella olyckliga politiska konjunkturer stanna kvar i landet.
Han säger sig, för att tala uppriktigt, ej hafva någon
pliktkänsla mot det land som fostrat honom, emedan han finner
det ingenting kunna ge i utbyte mot hvad man ger det.
Han fortsätter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
