Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde han de nya direktörerna ej så ofta hafva tillsett, huru i
spinnhuset tillgått. Munster framförde emellertid skarpa anklagelser mot
Wechter, som sökte freda sig så godt han kunde; men inför de af
Cavonius afgifna räkningarna måste han erkänna riktigheten af
påståendena om hjonens nöd. Äfven rådhusrätten får för sin liknöjdhet vid
utredningen af klagomålen mot Cavonius uppbära omdömen af allvarligt
ogillande, och hofrättsrådet Rappe förklarar, att genom Cavonii förfarande
spinnhuset, »som för det allmänna är en ganska nyttig inrättning,
därigenom blifvit förvandladt till det grufligaste fängelse i kristenheten».
Sedan den extra rådhusrätten i målet mot Cavonius funnit denne
hafva genom sitt förfarande vållat 6 personers död af hunger och
vanvård och dömt honom därför böta hel mansbot, 300 dir smt, och undergå
uppenbar kyrkoplikt men underlåtit döma i sådant, som den ansåg
tillhöra spinnhusdirektionen och ligga utom rådhusrättens jurisdiktion, aflät
hofrätten den 16 juni 1760 sitt betänkande i målet, däraf man inhämtar:
att Cavonius, som antagits till vaktmästare vid spinnhuset 1745, och,
sedan Wechter afsagt sig hjonens spisning, åtagit sig denna samt därför
uppköpt och till hjonen utdelat matpersedlar utan att af spinnhusfonden
eller direktörerna Trapp och Cretalen njuta förskott, hvarför hjonen
skulle föda sig af hvad de genom arbete förtjänade, hvar vecka af Wechter
uppburit denna förtjänst samt därefter utdelat till hjonen matvaror,
dem han beräknat allt för högt öfver hvad de kostat; att de svaga
arbeterskorna häraf bragts i stor hungersnöd, enär de i veckokost ej
fått mera än 3—4 kakor bröd, som på lika många dar förtärts,
därefter de måst öfriga dagar hungra; att i följd häraf Katarina
Michaels-dotter jultiden 1756, zigenargossen Carl Carlsson, kvinnorna Agneta
Gustafsdotter och Katarina Minckinen den 20 jan. 1757, zigenarkvinnan
Rosina Carlsdotters lilla barn äfven 1757 och änkan Kristina
Christers-dotter den 30 sept. 1758 svultit ihjäl; samt att detta emot Cavonii
bestridanden dock vitsordades af hans egna annotationer öfver utlämnade
matvaror och ytterligare bestyrktes af att han ej själf hos vederbörande
myndighet klagat öfver direktörernas påstådda vägran att gifva hjonen
mera föda, utan tvärt om betagit dem allt tillfälle att klaga och
misshandlat dem, som en eller annan gång sökt göra det. När han i slutet
af åren 1756 och 1757, då spannmålen var dyr, af kronospannmålen
undfått 13 tunnor råg till hjonens understöd, som honom å hans lön
beräknats till blott 30 dir kmt tunnan, hade han likväl tagit 8—9 öre
kmt af hjonen för en kaka bröd, så att den för dem afstådda säden ej
kommit dem till förmän; de hade måst äta fiskråk, nässlor uti uppkokadt
vatten med salt jämte annan otjänlig föda, som gjort dem sjuka och
bidragit till deras död. Därjämte hade han tagit kläder från hjon,
behållit till dem sänd föda och »fått» en ko af Kristin Matsdotter för
hennes utsläppande. På grund af allt hvad sålunda förekommit,
hemställde hofrätten, det K. Maj:t måtte fälla Cavonius till hel mansbot,
300 dir smt, eller 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar
kyrkplikt samt 6 års arbete å Helsingfors fästning, 1 år för hvar person,
som genom hans förvållande tillsatt lifvet;1 och fogade hofrätten härtill
1 AssessoreD Neuman, äfven härifrån skiljaktig, röstar för Cavonii bestraffande
så, att han en limine skulle slå för kåken å Abo torg med en tafla öfver hufvudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
