Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spinnhus skola hittills hafva varit utan några ditdömda personer.» Han
anser därför nödvändigt, att flera spinnhus må indragas och deras fond
tillslås dem, som böra bestå; bland hvilka han finner Norrköpings vara
närmast det i Stockholm. Förr, upplyser han, hade fonden för
Norrköping uppgått till 900 å 1,000 dir smt, men år 1748 blott till 128
dir smt; flera varor, därå spinnhusafgift utginge, hade nämligen under
senare år förbjudits till införsel, och andra afgifter voro så små, att de
ingenting verkade. Han förklarade därför, att han. som blott till
predikanten betalte 300 dir smt, icke kunde behålla entreprenaden, utan
att fonden ökades; skedde detta, vore han villig arrendera spinnhuset
på tio år och emottaga ej som nu 60 utan 70 till 80 personer.
Att Schenbom från den ekonomiska ståndpunkt, från hvilken han
betraktade anstalten, hade rätt i sina åsikter, kan ej förnekas; det
dröjde dock ännu länge, innan de tillvunno sig behörigt afseende.
Emellertid visar en annan tilldragelse, att han ej hade lika klar blick
för spinnhusets egenskap af straffanstalt. Tre pigor hos stadsfältskären
Eberstein hade i enlighet med k. f. den 20 dec. 1745 blifvit dömda
att för inbrottsstöld till värde af 47 dir 18 öre smt i galgen
upphängas. Göta hofrätt mildrade domen för dem hvardera till 20 par
ris, tre slag af paret, en söndag på pliktpallen, skrift och aflösning
samt arbete i tre år på spinnhuset i Norrköping. En af dem dog
efter ditkomsten. Af de båda återstående begärde skarprättardrängen
Håkan Lind få ut den ena för att med henne ingå äktenskap; och
som skäl för hennes frigifvande anförde han, att den andra af dem,
Sara Mörk, redan kommit ut. Då myndigheterna icke härom ägde
kännedom, anställdes undersökning, därvid befanns: att tullförvaltare
Körners änka, som velat inlära några flickor till användning vid sitt
spinneri, vändt sig till Schenbom med begäran, att då dessa flickor
vore »af godt folk» och hon således icke kunde sända dem till
spinnhuset, i stället därifrån få på några veckor låna Sara Mörk, åt hvars
undervisning hon ville lämna dem. Schenbom fann intet skäl att neka
fru Körner denna tjänst, då, som han sade, hon ändå »förblef under
arbete»; han tillsade därför vaktmästaren att utlämna Sara Mörk, och
denne lydde, eftersom Schenbom »arrenderade spinnhusafgiften och
disponerade spinnhuset». Slutet på denna följd af felaktigheter blef dock
helt godmodigt: Sara Mörk återfördes till spinnhuset, och hennes kamrat
blef, för att såmedelst skaffa bödelsdrängen en hustru, frigifven.
Vid en inspektion af Norrköpings spinnhus d. 5 sept. 1783
anmärker inspektören, kommerserådet Kling, att där då funnos blott två
spinnrum, »hvardera lika stora, men af så liten rymd, att blott åtta
personer utan trängsel kunde där arbeta»; dock voro 20 personer där
hoppackade, karlar och kvinnfolk om hvarandra. En vindskammare
funnes väl, där karlarne, hvilka här liksom i de öfriga spinnhusen i
allmänhet utgjorde mindretalet, kunde om somrarna sysselsättas; men
då där icke funnes eldstad- och sådan för husets bräcklighets skull
heller icke kunde där uppsättas, kunde de ej vintertiden vistas i detta
rum. Huset befanns så hoplappadt både ut- och invändigt, att kostnader
för en reparation därå skulle vara bortkastade; tillbyggnad vore
olämplig, »da platsen vore den sumpigaste och osundaste inom stadens staket»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
