Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är behofvet af det från början jämte spinnhuset tillärnade
rasphuset, som alltjämt gör sig gällande och till hvars uppförande
spinn-husföreståndarne nu öppna utsikt. 1745 års inkomster hade uppgått
till så rundligt belopp att, trots de öfverklagade utgifterna,
behållningen till 1746 finnes uppgifven till 31,379 dir kmt.
Sammanblandningen inom anstalten af förbrytare, lösdrifvare, fattighjon och barn
af båda könen samt dessutom gäldbundna fabriksarbetare och
verkmästare hade däremot omöjliggjort den ordning, man afsett att få till
stånd. Såsom en i någon mån betecknande illustration till
föreståndar-nes ofvan anförda klagan, meddela vi att, enligt de deras redogörelse
vidfogade om än väl dunkla statistiska uppgifter, den 1 jan. 1743 i
spinnhuset funnits »84 personer och 3 barn»; att under året dit
öfver-lämnats 75 personer, men att af samtliga 159 personer och 3 barn
under samma år »bortkommit, rymt och dött» 88 personer och ett
barn. Under år 1744 hade ditkommit 111 personer och ett barn. Af
de — med de från förra året kvarvarande — 182 »personerna» inom
anstalten hade under samma år 63 »bortkommit, rymt och dött». Ar
1745 hade till anstalten öfverlämnats 93 personer och ett barn; med
de från förra året kvarvarande utgjorde hela antalet 212 personer och
4 barn; af dessa hade 77 personer och ett barn »bortkommit, rymt
och dött». Det egendomliga ordet »bortkommit» motsvarar hvad man
numera betecknar med afgångna eller frigifna; men bristen på särskilda
uppgifter för de olika slagen af sålunda ur anstaltens rullor afförda,
gör, att man icke kan bedöma, i hvilken mån själftagen eller lagenlig
afgång ur fängelset varit den vanligaste.
Vid sitt återgifvande af redogörelsens innehåll fäster handels- och
manufakturdeputationen ständernas uppmärksamhet särskildt å yttrandet
om de nya byggnaderna och de särskilda rummen; kunde dessa komma
till stånd, finner deputationen detta skola förhjälpa därtill, »att den så
nödiga och nyttiga åtskillnaden emellan spinnhus och tukt- eller
rasphus må kunna vinnas och åstadkommas, och spinnhuset endast vara
ett ställe, dit fattiga och näringslösa människor sig kunna begifva och
genom ett frivilligt arbete sig födan förtjäna, men tukthus nyttjas
såsom straffrum till de för brott och missgärningar dömda personer».
Deputationen ser således såsom en önskvärd utveckling af spinnhuset
uteslutandet af dess straffändamål; det borde endast blifva en
spinnfabrik, som gjorde bruk af de fattigas och nödställdas arbetskrafter.
Men jämsides med detta önskemål uppställes ett nytt tukt- eller
rasphus. Vi erinras häraf om de redan omförmälda försöken att få det
gamla tukthuset förflyttadt från nedre barnhusgården till Långholmen.
Planen hade 1754 strandat på de »privata» spinnhusarrendatorernas
motstånd. Dessa arrendatorer, advokatfiskalen Georg Hegardt och
handelsmannen C. W. Seele, som på 12 år arrenderat inrättningen,1 hade
1 De erhöllo den 16 okt. 1761 kom.-kollegii tillstånd att öfverlåta sitt kontrakt
å kamrern Joh. Schagerströin, Hans och Carl Apiarie, Kantzau & C:o, Hindr.
Wohl-genow och Carl Gust. Mörk, alla fabrikanter. Af den i Riksarkivet befintliga
vidlyftiga akten rörande anmärkningar mot spinnhusarrendatorerna, med åtecknadt: »saken
desererad d. 16 aug. 1769, p. 105», inhämtas mycket, vid hvilket vi dock icke funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
