- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
242

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och härmed försvinner det sista spåret af 1624 års tukthus.1
Ty barnhuset å S:ta Claras gärde vidmakthåller icke mer sina första
traditioner; det har redan vid denna tid blifvit uteslutande en utan
alla förbindelser med fångvård, för sina egna människovänliga syften
verksam barnuppfostringsanstalt.

Men, egendomligt nog, behålles en del af 1633 års donationstomt
af en annan fängelseanstalt, som aldrig från början haft någon del
där-uti utan som, såsom förut visats, blott genom regeringens långt senare
skedda förständigande där blifvit inrymd. Smedjegården blir tukthusets
arftagare. När det senare tillintetgöres, motstår den förra alla försök
att uttränga densamma. Trots det k. beslutet den 28 mars 1757
förblir Smedjegården å barnbustomten; och ehuru barnhusdirektionen, i
anledning af Gyllenborgs klagomål öfver »trångheten» därstädes, den 6 nov.
1772 förklarar sig, enär barnens antal nu vore 300, icke kunna
umbära någon del af de 3,600 dir kmt, fabriksintressenterna årligen i hyra
betalade, utan fastmera ansåge nödvändigt, att barnhuset återfinge »de
öfriga ännu till fängelse nyttjade rum», blir af den beslutade
förflyttningen ingenting. Så vidt vi kunnat finna, stannar frågans behandling
vid uppskofsbeslutet 1758.

*



*



*



Kommersekollegiets ofvan omförmälda metod att snabbt anskaffa
arbetskrafter till det nya rasp- och spinnhuset å Långholmen hade till
en början visat sig ändamålsenlig. Manufakturisten Bengt Liedner och
manufakturiet å Barnängen levererade dit: den förre kamull och det
senare klädesull, och arbetet, som dagligen pågick från kl. 5 f. m. till
9 e. m., kom därmed i rask och oafbruten fart. Men 1727 upphörde
nämnda manufakturi att »så ständigt» leverera ull; personalen — år
1728 ej mindre än 126 personer och 12 barn — »begynte gå fåfänga»,
än halfva, än hela dagar. Slutligen inställdes all leverans af både den
ene och den andre leverantören. Föreståndarne för spinnhuset måste
för dettas räkning själfva uppköpa ull och låta personalen häraf spinna
garn och sticka kommiss-strumpor; men därmed intjänades ej halfva
kostnaden. Ett belopp af 12,000 dir kmt måste snart mot pantsättning
af huset upplånas i banken.

Då tillvann sig föreståndarnes åsikt om nödvändigheten att anskaffa
andra och säkrare inkomster för anstalten mera afseende. I följd af
riksens ständers begifvande utfärdades den 31 augusti 1727 en
förordning, i enlighet hvarmed den 9 okt. för Stockholm bestämdes, att till
spinnhuset skulle ingå tre fjärdedelar och till de husfattiga återstoden
af de afgifter, hvilka i hufvudstaden skulle utgöras vid köp af
spannmål, gryn, ärter, mjöl och salt m. m. till ett öre kmt pr tunna, vid

1 Den 4 febr. 1785 infordrar öfverståthållaren på kommersekollegii begäran af
Stockholms magistrat tukthusräkenskaperna för 1746—1770, enär tukthuset under dessa
år stått, under magistratens tillsyn men dess räkenskaper aldrig blifvit lämnade till
kollegiet, som dock nu väntade dem före inst. april månads ingång. Vi hafva ej
lyckats påträffa dem. Antagligen hafva de aldrig funnits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free