Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Puke, om han fått lefva, »aldrig kommit till hälsan igen efter detta
medfarandet».
En annan af de vid samma tillfälle pinade var riksdagsmannen i
bondeståndet Erik Jonsson, som i en den 12 sept. 1772 till konung
Gustaf III ingifven klagoskrift beskrifver, huru han såsom riksförrädare
blifvit inställd för ständernas kommission och för att förmås till
bekännelse förts till rosenkammaren, där han första gången hölls i 11
timmar och andra gången i 7 timmar, ehuru, säger han, »jag ingenting
visste eller kunde bekänna». Efteråt svårt sjuk blef han slutligen dömd
att efter 14 dagars fängelse vid vatten och bröd afföras till Marstrands
fästning att där arbeta i 4 år, hvilket ock skedde.
Efter att hafva tagit kännedom om hvad vi här meddelat rörande
»halsstarriga» rannsakningsfångars behandling med »svårare fängelse»,
lär väl ingen förneka, det ju icke de starkaste anledningar förefunnos
för det k. bref af den 27 aug. 1772, hvilket Gustaf III utfärdade nästan
såsom ett tackoffer för sin åtta dagar förut genomförda statshvälfning.
»Som den högste Guden», så läste man i detta, »med en lycklig
framgång välsignat de medel och utvägar, hvilka vi i de framflutna dagar
funnit i nåder godt att vidtaga till konungamaktens befästande samt
upprätthållande af rikets själfständighet och en rättskaffens fri- och
säkerhet, och vi anse nödigt att alla sådana verktyg, hvilka icke hafva
någon grund i lag utan strida mot friheten samt själfva mänskligheten
och all billighet, men kunde missbrukas till utöfvande af våld och
tyranni mot fria medborgare måga alldeles afskaffas, förstöras och ur vägen
rödj as»; alltså befaller han öfverståthållare och landshöfdingar
skvnd-samligen föranstalta, den förre att rosenkammaren med flera »här i
staden» till äfventyrs beffntliga pinorum måtte försättas ur stånd att vidare
brukas till pinliga förhör, de senare att hvar i sin ort göra sammaledes.
Häraf visas, att man äfven utanför Stockholm hade sådana. Vi hafva
redan omnämnt hvalfven i Kalmar slotts vattentorn såsom i bruk ännu
på 1730-talet; och vi hafva af ett till K. Maj:t den 17 april 1738
af-gifvet yttrande funnit, att en dåmera afliden soldat Sven Engman den
3 nov. 1736 öfverklagat den medfart, han genom Göteborgs borgmästare
C. Thorsons tillskyndan fått lida i sagda stads »gisslekammare».
Antagligen har detta varit namnet på något »svårare fängelse» därstädes, med
ett ti 11 vägagående i enlighet med Göta hofrätts förslag af år 1724
beträffande Erik Thvressons behandling.
Tjufkällaren och rosenkammaren, af hvilka den sistnämnda
upp-gifves hafva legat »under långa huset till höger» å Smedjegården1, blefvo
ofördröjligen igenfyllda. I 1772 års slottsräkenskaper ser man 115 dir
262 3 öre vara utgifna till boliagsfogden J. G. Julin, för att rosenkammaren
måtte »alldeles förstöras och onyttiggöras». Och då Svea Hofrätt två år
senare, med förmälan att fängelserna voro af olika slag, en del ljusa,
varma och någorlunda behagliga, en del åter mörka, kalla och lika
vanliga källarhvalf, under jorden belägna, i saknad af eljest nödigt utrymme
och bekvämlighet, hos K. Maj:t anhöll, att dessa senare måtte få nyttjas
åtminstone för sådana, som voro anklagade för förräderi, uppror, röfveri
1 Stjerneld, Sk and. Samf. Handl. anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
