Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu bryter sig en ny åskådning fram, som, om den än icke
förbiser vare sig barnhusets eller tukthusets ändamål, dock underordnar
dem bägge den högre, betydelsefullare och för fosterlandet mera gagnande
uppgiften att bidraga till höjandet af yrkesskickligheten i landet och
idkandet därinom af allsköns nyttig manufaktur. Det är den
åskådning, som inom Karl XI:s förmyndareregering får sin främste målsman
i riksskattmästaren Gustaf Bonde. I den uppsats, han vid rådets
öfver-läggningar om rikets kammarverk våren 1661 uppläser, framlägger han
sina åsikter i skilda riktningar, alla afseende att skapa ett af
ut-ländingen oberoende Sverige. Förutsättningen härför vore att finna i ett
inre välstånd, hvilket borde åstadkommas genom handelns och
manufakturernas förkofran, »i stället att vi nu», säger han, »sälja rudimaterie
för sex riksdaler och måste inköpa för hundra, som är förtretligt och
hvarutaf intet underligt att vi blifva utarmade».1 Hans ord verka
väckande. Genom allt flera sinnen går en liflig och lofvärd benägenhet
att uppdrifva landets förmåga af själfförsörjning, att genom egna
ansträngningar göra det oberoende af utländsk import och därför uppodla
de färdigheter samt taga i användning de arbetskrafter, som här
tydligen stodo till buds. Landet öfversvämmades ju alltjämt af arbetslösa;
i Stockholm funnos i april 1663 uti fattig- och sjukstugor samt i det
särskilda »arbetshuset» strax vid barnhuset 500 personer, största delen
från Finland, Nyland och Åland, 550 fattiga och sjuka funnos å
Danviken och 40 till 50 barn i barnhuset. Underhållet för de 500
förstnämnda beräknades, efter 117 daler för hvar, till 58,500 daler om året.1 2
Af 685 gesäller, som samma år hade sitt arbete i hufvudstaden, voro 276
utländingar; utländskt kapital och utländska arbetskrafter gjorde sig
öfverallt gällande och ansågos tillskynda landet förfång. Man sporde,
om ej vore skäl att motverka allt detta intrång genom att lära sä många
som möjligt af landets egna barn att arbeta, att föda sig genom sitt
arbete samt därigenom höja och rikta sitt land.
Schering Rosenhane skref i den berättelse, han 1663 såsom
öfver-ståthållare afgaf, att barnhuset uppbyggts »icke allenast för att föda barn
och hålla dem till handtverk, utan därsammastädes till att hälla och
tvinga de motvilliga genom åtskilliga straff och exekutionsmedel»; det
borde således framför allt söka utveckla sig till en arbetsanstalt. Men
han klagar dock, att det vore så afsigkommet. att det, i stället för att
förut liafva underhållit 100 barn, nu knappt kunde försörja 30 till 50.
Mycket bidrog nog härtill kronans underlåtenhet att inbetala utfästa
bidrag. I brefvet den 11 juni 1660 erkänner K. Maj:t, att de utlofvade
1,000 daler af lilla tullen ej på åtta års tid ingått till barnhuset, som
nu därför begärt få dels dem, dels äfven den resterande 40:e tunnan
för alla åren inbetalade; svaret blir dock helt uppriktigt, att »som detta
ville falla K. Maj:t fast besvärligt», kunde han blott lofva, att för
framtiden större ordning skulle iakttagas, men hvad anginge de förlupna åren
ville han framdeles vara.betänkt, huru barnhuset därför månde bekomma
»någon refusion och ergetzlighet».3 Det oaktadt uppgingo barnhusets
1 Carlson, Sveriges hist. under Pfalziska huset. 2, 192.
2 Magistratens prot. d. 3 apr. 1663.
3 Riksarkivet, handl, rörande barnhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
