- Project Runeberg -  Tidsexistensens apologi : Ett stycke relationsteori /
181

(1888) [MARC] Author: Pontus Wikner With: Lawrence Heap Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181
hallande till sig, och den allvetande kunde hos hvar
och en af de föregående händelserna urskilja just den
egenskapen. Men tydligt är, att ingen af de händel¬
serna hade egt den egenskapen, om Gustaf Adolfs be¬
slut icke i sin vederborliga tid hade intraffat. Alltså
var detta hans beslut genom hvarenda föregående till¬
dragelse, ända ifrån verldens begynnelse, fordradt såsom
nödvändigt, och det kunde då icke uteblifva, när dess
tid kom.
Icke destomindre mena vi, att Gustaf Adolf fat¬
tade sitt beslut alldeles fritt. Att det i alla fall var
han, som fattade det beslutet, och att han sjelf var
den kraft, som ensam förverkligade beslutandets hand¬
ling, det upphäfves icke genom den angifna nödvän¬
digheten. Att han i det ögonblicket också var med¬
veten om sig sjelf såsom en sådan i det nämda af¬
seendet ensam förverkligande kraft, det kan ej heller
genom nödvändigheten lida något afbräck. Att det i
ett visst fall är nödvändigt, att någon förverkligar
något, det upphäfver hvarken, att det är han, som
förverkligar det (det vore ju tvärtom icke nödvändigt,
att han förverkligade, om det icke vore just han, som
förverkligade), ej heller att han samtidigt förnimmer
sig sjelf sasom den der detta gér. Men det var i
sjelfva nödvändigheten såsom sådan svårigheten nu
skulle ligga, så nämligen att Gustaf Adolf på grund
af denna nödvändighet icke kunde handla annorlunda
än just så, som han handlade, och följaktligen icke
hade något val.
Vi svara härpå allra först, att äfven om det kunde
visas, att valfrihet i vanlig mening vore omöjlig, så
är dermed icke visadt, att frihet är omöjlig, enär icke
hvarje fri handling eger formen af ett i vanlig mening
fattadt val. Dermed, att en person väljer, mena vi
nämligen, att han, hunnen till en viss punkt i sin till¬
varo, ser framför sig flere hvarandra uteslutande möj¬
ligheter och bestämmande sig för att, i hvad på honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wptidsexis/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free