Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161
\
tillstandet hade förnimmelser, som jag icke hade i natt,
nir jag sof; men förnimmelser, som hades i gar, måste
en gang hafva varit i en närvarande stund verk¬
liga, och de nu omtalade förnimmelserna upphörde,
sedan jag en gang haft dem — jag hade dem nämligen
icke i natt — hvilket bevisar, att de voro verkliga i
tiden. Ja, äfven mina allra fullkomligaste förnimmel¬
ser ega denna samma karakter. Äfven den störste
filosof, som någonsin funnits, har tänkt alla sina tan¬
kar i tiden, ehvad de voro ögonblickliga tankeblixtar
eller fortgående tankeserier”), och ingen filosof skall
någonsin med sina tankar kunna tänka sig ut ur tiden
på annat sätt än så, att han för tillfället är sa upp¬
tagen med andra tankeföremål, att han glömmer tid
och tidsförlopp; men äfven då detta sker, skall han,
när han åter kommer till att tänka på tiden, göra den
upptäckten, att en tid förlupit, just medan han tänkt
som allra skarpast öfver det enligt hans mening tid¬
lösa. Så skall hvar och en kunna öfvertyga sig derom,
att alla hans förnimmelser falla i tiden, till och med
om de heta begrepp.
Den egentliga faran för förnimmelsens sanning
skulle väl ändå icke vara den nu berörda, att för¬
nimmelsen sjelf på det sättet skulle lida afbräck i sin
verklighet, utan snarare, att, då förnimmelsen sjelf
vexlar, hon derigenom skulle blifva utestängd från den
för sanningen. behöfliga delaktigheten vare sig i forema¬
let eller i innehållet. Denna farhåga hvilar, hvad an¬
går förhållandet till objektet, på den förutsättningen,
att förnimmelsen för att vara sann måste vara med sitt
föremål identisk eller åtminstone icke i tiden från det¬
samma åtskild. Att kunskapens sanning icke innebär
identitet mellan honom och föremålet, hafva vi nyss
sett. Men gifvet är ock, att en tidsåtskilnad mellan
båda icke kan vara för sanningen farlig. I sådant
*) Jfr Spinoza. Marg.-anteckn. af förf.
Wikner: Tidsexistensens apologi, 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
