Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
stämningar, t. ex. af relationer, af relationers relationer
0. §. v. i oändlighet. :Det är sant, att hvarje relation
föder af sig nya relationer in infinitum; men detta
betyder endast, att en räknande, som tager en och
en i sänder, aldrig kan komma till ett. tal, som icke
har ett högre tal af relationer öfver sig; deremot be¬
tyder det icke, att de relationer ännu saknas, som
ligga på andra sidan om det sist räknade talet. De
finnas, ehuru ingen ändlig tanke hinner att åt hvar
och en för sig egna ett det minsta ögonblicks upp¬
märksamhet. Det förhåller sig härmed alldeles på
samma sätt som med de punkter, hvilka ligga emellan
de tvenne ändpunkterna på en determinerad linie: de
finnas alla samtidigt, ehuru ingen mensklig tanke kan
räkna dem genom att taga en eller ett visst antal i
sänder, om han ock i millioner år fortsatte den räk¬
ningen. Men när sålunda hvar och en af de gräns¬
löst många nuvarande relationerna verkligen fins och
faller inom det nuvarande hela, så saknar ju detta
hela ingen af dem eller behöfver vänta på någon af
dem, och här kan således icke blifva tal om någon
på denna grund hotande oafslutenhet. Och på samma
sätt förhåller det sig med allt annat oändligt, som
faller inom detta ifrågavarande hela, t. ex. former,
gränser, delar 0. s. V.
Vi hafva funnit, att om vi taga det hela i bety¬
delsen af sammanfattningen af allt new verkligt, så
hotar ingen fara från synpunkten af detta helas egen
behöfliga fullständighet och afslutenhet. Men det sätt,
på hvilket vi undgingo den faran, ledde till antagan¬
det af oändligt många hela, ett för hvarje nytt ögon¬
blick, och är icke just detta det betankliga; ligger
det icke i det helas begrepp, att det skall vara blott
ett? Så snart ett helt har ett annat jemte sig, så
inrymmer det ju icke i sig allt och är då icke sjelft
det hela.
Detta sistnämda är fullkomligt riktigt: det fins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
