- Project Runeberg -  Tidsexistensens apologi : Ett stycke relationsteori /
127

(1888) [MARC] Author: Pontus Wikner With: Lawrence Heap Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127
af obestämdhet. Men detta är en illusion, uppkom¬
men derigenom att bestämbarhet tages i dubbel be¬
märkelse å ena sidan såsom afseende bestämningar,
dem subjektet kan ha, å andra sidan bestämningar,
dem subjektet kan få (eller har haft och således kun¬
nat ha), men nu icke har. Subjektets i ett visst
ögonblick futurala och förgångna bestämningar utgöra
subjektets bestämbarhet i den senare betydelsen, men
endast de bestämningar, subjektet i det ögonblicket
har, utgöra dess bestämbarhet i den förra betydelsen,
ty den möjlighet, som bestämbarheten här uttrycker,
skall naturligtvis vara en objektiv sådan, och denna
håller jemna steg med verkligheten. Bestämbarhetens
öfverskott öfver bestämdheten reducerar sig alltså till¬
baka till det naturliga förhållande, att om jag vill kalla
äfven förgångna och tillkommande bestämningar för
bestämningar (= tänka, att det är bestämning, som
ej är det, utan blott varit eller skall bli det), så får
jag en större bestämningsfer än den, som inskränker
sig till de verkliga bestämningarna. Säger jag nu se¬
dan, att detta med för obestämdhet eller bestämnings¬
löshet, så är det tydligt, att jag, i trots af den nämda
frikostigheten i namnets användning, nu tagit det i den
trängre betydelse, som af bestämningen fordrar, att
den skall vara, ej blott hafva varit eller skola blifva
en bestämning, emedan det endast är i sådan bety¬
delse som den förgångna eller tillkommande bestäm¬
ningen saknas och sålunda kan sägas medföra bestäm¬
ningslöshet. — Taga vi bestämning i den vidsträck¬
tare bemärkelsen, då har subjektet alltid hvarje sådan
till sin i samma betydelse fattade bestämning; taga
vi åter bestämning i den egentligare betydelsen, då
har subjektet hvarje bestämning, blott i ett enda odel¬
bart ögonblick, men denna bestämning är också endast
i det ögonblicket en bestämning, och dess frånvaro i
hvarje annat ögonblick är ej frånvaron af en bestäm¬
ning, alltså ej bestämningslöshet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wptidsexis/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free