Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud- Latn.
Text: Ef. 53: 6.
tvi giugo alla uti willfarelse såsom får;
hivar och cu såg uppå sin wäg, men Herreu lia-
stude allas wåra synder på tjonoin
l. Frukten eder intet, stån och sen till, hwilken
salighet Herren warder göraude i dag med eder, ty
dessa Egyptier, som J seu i dag, dem stolen J
aldrig mer sei ewig tid. Herren warder stridande
för eder, och J stolen stå stilla dertill! — det war
de ord, hwilka Guds tjenare Moses tillropade de
förskräckta Israels barn, då de tvid Röda hafwet
höllo på att förgås af förtwislan wid åsynen af den
emot dem kommande egyptiska krigshären (2 Mos.
14: 13, 14). Der syntes för dem ingen möjlighet
till räddning. Nöda hafwet hade de framför sig och
den stora, tvål öswade och bewäpnade fiendtliga krigs-
hären bakom sig. Att gå framåt måste hafwa samma
följd som att gå tillbaka, uemligen en onndwitlig död.
O, htvilken förskräckelse måste icke hastva warit rå-
dande bland det arma folket! Nyß hade de genom
ett wäldigt Guds under kommit ut från Egypten.
De hade deras förnummit, att Abrahams Gud ännu
tänkte på dem och lät sig wårda om dem, ehuru det
länge hade sett ut, som hade Hau förgätit alla sina
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
