Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SU
Det glada sällskapet af en så brokig
sammansättning lade slutligen till vid en holme*
der allt var i ordning att mottaga dem, och
der »Pelikanen», utan att, som den fågel hvars
namn han erhållit, behöfva suga sig sjelf, lät i
gröngräset anordna én måltid, hvartill han
anskaffat det bästa som fanns i konungens rika
förrådshus och vinkällare.
Under tiden hade Max alltjemt fortsatt sin
rodd och omsider kommit in i sundet under
det plundrade blomsterhvalfvet. Äfven han
stannade här, men ej för att bekransa sig som de
lycklige, utan för att öfvertänka hvad han
egentligen ville. Men det visste han icke; han
öf-verlemnade sig blott åt en oemotståndlig makt
som dref honom framåt.
På något afstånd hörde han klingande spel
och sånger från den kungliga slupen; och
sedan han en stund hade lyssnat derpå, grep han
åter till årorna för att följa, hvarhelst kosan
ställdes.
Dä han hade kommit till den holme, der
konungen med sitt sällskap gått i land, rodde
han in i en bugt och lade till under den
lummiga stranden, som undangömde honom och
hans lilla båt. Här smidde han ändtligen en
plan, så dåraktig och vild som svartsjuka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
