Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och ni suckar icke mer?
— Ah, sköna Cecilia, lät oss glömma denna
olyckliga suck, som var afpressad af nattens
makter.
— Hu, sä hemskt ni talar I II vilka äro väl
dessa nattens makter?
— Anger, tvifvel, misströstan.
— Ah, hvilket tretal, min grefve! Men säg
mig, hvaröfver kan väl änger rada hos er?
— Ofver det förflutna.
— Och tvifvel?
— Om det närvarande,
— Och misströstan således om det
tillkommande. Jag tackar er för en så klar
upplysning, — tillade den unga skönheten och gjorde
en intagande nick med sitt guldlockiga
huf-vud. — Jag måste, ser jag, på ett annat sätt
ställa mina spörjsmål ... Först hvad ångern
beträffar, säg mig, är det väl en försummelse,
ett fel, eller kanske en liten synd ... Ah, ers
herrlighet, hvad kan väl ni hafva att ångra,
ni som är sä ung?
— Mycket, mycket, — svarade gref Johan
allvarsamt. — Jag måste väl bekänna hvad det
är, men skratta icke ät mig ... Jo, jag ångrar
djupt, att jag icke visat mig nog älskvärd i min
herrskarinnas ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
