Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skuldlöse, och dermed jemnförde hans heliga vandel,
stränga bolöfningar, gudliga lärdomar, och all
den välsignelse som hvilade öfver Essgärdet, o,
då såg han mer än tydligt, att han sjelf var
den anfäktade, och att munken deremot var
en helig man och Elin en dygdig hustru, en
tro hvari Elin, naturligtvis, gjorde allt för att
styrka honom.
Pen unga hustrun visade sig så öm och
kärleksfull, att friden återvände till den
beskedlige mannen, hvarföre han ock dagen derpå
begaf sig till klostret, offrade en gåfva på altaret
och försonade sig med den förolämpade
munken.
Men det dröjde ej länge förr än svartsjuka
åter fick makt med den hederlige Olof. Ett
litet sqvaller som gick ibland grannarne hade
kommit till hans kunskap. Han beslöt derföre
att föröka sin vaksamhet.
En afton satt Olof vid spiselden och
slöjdade, medan Elin, sysselsatt att söfva sitt barn,
qvad så vackert en liten vaggvisa. Mannen
fäste all sin uppmärksamhet vid det göromål han
hade för händer; hustrun blickade åt vindögat
emellanåt. Slutligen sjöng hon sålunda, men
fortfor att vagga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
