Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt lif igenom stätt fast i den gamla tron.
Framhärda sä till slutet; dä skall min ande äter
blifva glad, ty det vore ett tecken att äfven
den nya läran hade nägot himmelskt i sitt
ursprung. Det är det himmelska som blir qvar
i menniskosjäl och ätergär med henne till sitt
upphof. Nu vill jag äfven säga dig att mig
ledes vid de nya tiderna och vid de vanslägtade
män, som falla bort frän gudarne, dä
nordmanna ära och hjeltedygd slockna pä samma gäng
som offerelden. Ett beslut har jag fattat som
icke kan ryggas; jag har blotat åt Odin och
Thor, och de hafva gillat och befallt den
handling, som nu skall gå i fullbordan. Bort skall
jag vandra. Ilvita Krist har kommit in i mitt
hus; der kan jag icke stanna; men hårdt
pröf-var det faderns sinne att skiljas från älskad
dotter. Gråt icke, Hildur, du eger ju qvar min
kärlek, så mycket jag kan gifva af hvad
gudarne tillhör. Se så, mitt barn, tiden är inne,
stig upp och räck mig mina vapen. Af dina
händer vill jag väpnas, nu då jag drager hädan
på enslig färd. Nej, min dotter, ensam går jag
icke; mig följa höga gudar.
Kettil tystnade, reste sig upp och tog ned
sin brynja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
