Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Magnus Stenbocks fälttåg. — Karl XII i Turkiet. 1709—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade äfven Danmark blifvit fårdigt med sitt anfall. I slutet af
oktober 1709 utfärdade det sin krigsförklaring, och i början af november
landsteg vid Råå fiskeläge en väl rustad här af 16000 man, för hvilken
Helsingborg genast öppnade sina portar. Skånes generalguvernör var vid denna tid
den tappre och snillrike Magnus Stenbock, den bekante
generalqvarter-mästaren från Karl XII:s polska krig. Redan före danskames inbrott hade
han vidtagit åtskilliga försvarsanstalter, men var ännu för svag att möta
fienden, som öfver Kristianstad inryckte i Bleking. Stenbock skyndade upp
till Yexiö, som han bestämt till mötesplats för de nyuppsatta regementen,
med hvilka han skulle försvara fäderneslandets jord. Med dessa inryckte han
i Skåne i början af februari 1710, drog ytterligare till sig några regementen
och stod snart i spetsen för en här
af 14000 man. Större delen af
denna styrka var mycket litet öfvad samt
så illa utrustad, att man såg hela
regementen klädda i getskinnspelsar
och träskor, till mycken förlustelse
för de prydliga danskame, som
under hån talade om »bocken och hans
getapojkar». Men Stenbock förstod
att vinna sina getapojkars förtroende
och att elda deras mod, och han trodde
sig inom kort i stånd att föra dem
mot fienden, hvilken vid
underrättelsen om svenskarnes annalkande hade
gjort ett återtåg till Skåne. Den
28 februari 1710 stod slaget vid
Helsingborg. Efter några
timmars strid blefvo danskarne, som
anfördes af Jörgen Rantzau, drifna på
flykten och måste söka sitt skydd
bakom Helsingborgs vallar. Deras
förlust var 4000 man döde och sårade, hvaijemte deras läger, artilleri och
tross samt 3000 fångar föllo i segrarens våld. Några dagar derefter utrymde
’danskarne Skåne och återvände till Själland.
Segern vid Helsingborg, Stenbocks vackraste krigarbragd, räddade Skåne
och återväckte modet och tillförsigten hos Sveriges folk, som blifvit djupt
nedböjdt genom olyckan vid Poltava. Segern var likväl blott en ljusglimt,
som snart försvann. Från danska sidan skedde väl icke något nytt anfall på
Skåne, ehuru stora truppmassor under hösten samlades på Själland, men i
’Östersjöländerna aflöste den ena olyckan den andra. Den 1 juli 1710 måste
generalguvernören i Livland, grefve Nils Strömberg uppgifva Riga åt
ryssarae efter ett under flere månader fortsatt hjeltemodigt försvar, som utan
tvifvel var en af detta krigs mest lysande bedrifter. Hungersnöd och pest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
