Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Kriget mellan Karl XII och tsar Peter. 1701—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en olycklig förvillelse, för hvilken åtminstone icke Piper och Gyllenkrok stå
i något ansvar. Bud afsändes till Levenhaupt att på angifna vägar skynda
efter till Severiens hufvudstad Starodub, och den 15 september 1708 bröt Karl
XII upp med hufvudhären, sedan han beordrat generalmajor Anders
Lagerkrona att med 3 000 man tåga förut och besätta de nordligaste städerna i
Severien. Under de största mödor genomvandrade hären de stora
träsk-uppfylda skogstrakterna vid Severiens gräns och inryckte slutligen i detta
fruktbara land, der den hoppades få hvila ut under vintern i goda och
rymliga qvarter. Det hoppet måste snart öfvergifvas. Snart infann sig
Lagerkrona i det svenska högqvarteret efter en i allt misslyckad irrfärd, under
hvilken han låtit en rysk kår besätta Starodub och lugnt åsett, huru fienden
äfven i dessa trakter börjat sina härjningar. Det var uppenbart, att Karl XII
med allt för stort lättsinne utsett en oduglig person till ledare för det
vigtigaste värf. Strax derefter kom
olycksbudet, att en del af ryska hären,
såsom det var att frukta, kastat sig
öfver den underlägsne Levenhaupt
och vid Ljesna (den 29 september /jfSS
1708) tillfogat honom betydliga
förluster. Med endast 6 700 man af
11000 kom den olycklige generalen
till Karl XII:s lägerplats, sedan han
kämpat en förtviflad strid och
tvungits att sänka sitt artilleri och bränna
sina förråd. Afven hoppet på
Ma-sepa gick om intet. Hans
upprors-försök, h varpå anfallsplanen mot
Ryssland var bygd, misslyckades i
grund. Karl XII, utan kännedom 418. Minnespenning (åt9idan) öfver hjeltekonungen
derom, stälde sitt tag till det i södra
Severien belägna Baturin, Masepas
hufvudstad. Sedan han genom ett ödelagdt land hunnit fram till stranden af
floden Desna, infann sig i hans läger vid Gorki den gamle kosackhöfdingen,
ej i spetsen för 30 000 man, hvarom han gifvit hopp, men som flykting med
några tusen kosacker, hvilka blifvit honom trogna. Kort derefter intogo
rys-sarne med stormande hand och förstörde Baturin jemte de förråd af
ammunition och lifsmedel, som Masepa samlat.
Afven dessa stora olyckor bar Karl XII, sedan de väl kommit öfver
honom, med orubbligt jemnmod. Att stanna i Severien var emellertid efter
detta en omöjlighet; att skyndsamt återvända till Polen ansåg mången med
skal vara den enda utsigten till räddniug. Men sådan var icke Karl XII»
tanke; det hade varit att erkänna sig öfvervunnen. Tåget fortsattes i stället
i samma riktning som förut, och vinterqvarteren togos till sist enligt Masepas
råd i norra delen af Ukraine. I dessa trakter tillbragte Karl XII och hans
Karl XII 1708.
»Svenskarnes ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
