Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s person. — Hans samtida och död (1697)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
pant på det framtida goda förhållandet mellan nordens trenne folk. Sitt nya
fädernesland eröfrade Ulrika Eleonora lätt genom det vinnande i sin
personlighet. Med ett intagande yttre förenade hon en rik begåfning, en fin
bildning samt en karakterens ädelhet,] som i hvarje hennes tal och gerning fick
sitt uttryck. Enkel och anspråkslös, satte hon ej mycket värde på tronens
yttre glans och lemnade utan afsaknad första platsen åt sin svärmoder, for
hvars småsinne utansidan, det oväsentliga, var allt. Ulrika Eleonora lefde
blott för sina pligter, och till dem räknade hon äfven att med egen försakelse
sprida glädjen och lindra nöden, hvar hon kunde. Hennes välgörenhet kände
knappast någon gräns, och den vann i värde genom hennes personliga
deltagande för olyckan och genom den grannlagenhet, hvarmed hon räckte åt
lidandet sin hjelp. I det offentliga visade hon sig sällan. Hennes svaga
helsa tvang henne att söka lugnet i ett afskildt lif, öfver hvilket ett solljus
föll endast från det egna
medvetandet att hafva gått
trogen i sin kallelse. I rikt
mått fick hon pröfva
lidandets bitterhet. Af sju
barn, som hon gaf lifvet,
dogo fyra i späda år, och
hon kände djupt smärtan
af dessa upprepade
förluster. Mest led hon af sin
gemåls kallsinnighet, som
hon icke med all sin
kärlek och trofasthet lyckades
öfvervinna. Han var henne
till anlag och böjelser så
olik, han såg icke hennes
dygder eller värderade dem
ej, och han gaf sig hel
och hållen åt arbeten och nöjen, för hvilka hon kände sig främmande. Sa
gingo de nästan skilda vägar, utan att han kom att tänka derpå, att det
borde vara annorlunda. Mer än någon annan bidrog enkedrottning Hedvig
Eleonora dertill, att det så förblef; hon fruktade för sitt eget inflytande.
Derför stälde sig hon, modern, mellan sonen och hans gemål och stal från
den senare makens kärlek j och förtroende. Men äfven för Karl XI skulle
sanningen gå upp; det var då för sent. På våren 1693 nedlades den blida
Ulrika Eleonora på sitt dödsläger; den tysta sorgen i förening med det
kroppsliga lidandet hade tärt på hennes lifstråd. Vid hennes sjukbädd satt troget Karl
XI, egnande henne den ömmaste vård. Han var vorden en annan man. Nu
såg han, hvad hon varit och hvad han egt utan att skatta det, och han skänkte
henne i döden den kärlek, han vägrat henne i lifvet. Den vissheten
förljuf-vade Ulrika Eleonoras sista stunder. Hon afled på Karlberg den 26 juli 1693.
382. Ströinsholms slott i Vestmanland (hvnrest Karl XI ofta
vistades).
Nu varande utseendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
