Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna - Statshvälfningen och redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen Skottorp i södra Halland. Med Karl XI öfverlade han samtidigt om allt,
som borde ske med hänsyn till rikets inre styrelse. Hvad Gyllenstjerna ville
och länge velat, var en regelbunden och kontrollerad förvaltning, ett starkt
försvarsverk till lands och sjös samt en ordnad drätsel, på det vi skulle kunna
»bestå på oss sjelfva» och häfda vår sjelfständighet. Han insåg, att detta
numera ej kunde ske utan räfst, reduktion och envälde. En riksdag var derfor
en nödvändighet. Gyllenstjerna stärkte Karl XI i beslutet om dess snara
sammankallande. Med konungen synes han äfven hafva öfverlagt om de
mått och steg, som voro att vidtaga med afseende derpå; det undgick
honom ej, att en afgörande strid förestod mellan anhärigarne af den unga
konungamakten och vännerne af det gamla rådsväldet.
I Halmstad skilde sig Gyllenstjerna från Karl XI och begaf sig till
Skåne. Af detta landskap jemte Halland och Bleking hade bildats ett eget
förvaltningsområde, och styrelsen öfver det samma hade gifyits åt
Gyllenstjerna såsom generalguvernör med utomordentlig makt. Han kom ej länge
att verka i sitt nya kall. En tid efter ankomsten till Skåne insjuknade han
i en häftig feber och afled efter några dagar i Landskrona, den 10 juni 1680,
fyrtiofem år gammal.
StatshYftlfningen ock redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682.
Den politiskt ställningen. — Riksdtgen 1680. — FSrayndirrifsten. — Rednktionea. — Rådets fåll. —
Riksdtgen 1682. — Reduktionen konungens enstk. — Enväldets fnllbordtn.
Med året 1680 böljade, om man så vill, ett nytt tidhvarf i vår historia.
Något hvar af dem, som då lefde, kände kanske, att en hvälfning förestod,
och partierna rustade sig till en kamp, som syntes oundviklig. En ny
sakernas ordning ville bryta sig väg, och den var väl förberedd genom
de sista årens händelser. Man hade sett, huru det en gång så mäktiga rådet
efter hand förlorat sin betydelse genom sin inre söndring, sin slapphet och
försumlighet, till dess att slutligen kriget blottade de bittra frukterna af dess
styrelse, en finansiel oreda och en förvaltning utan ordning och utan tukt.
I stället hade konungens anseende vuxit. Han hade vunnit lysande segrar
åt de svenska vapnen, och han hade visat både vilja och förmåga att bekämpa
den inre oredan. Tyglarna hade fallit ur rådets händer för att tagas upp af
den unge, kraftfulle monarken, som ej hade någon böjelse att släppa dem.
Genom krigets hårda erfarenheter hade Karl XI fostrats till en mogen man
med något skroflig yta, det är sant, men med god vilja, stor förmåga,
omätt-ligt begär att verka och ett hjerta, som klappade varmt för land och folk.
Ur stridens vexlingar gick konungen fram med enväldig makt och med en
sjelfherskares alla lämpor; och det återstod blott att åt detta nya kungadöme
vinna ett lagligt erkännande.
Hvad skulle Sveriges riksdag derom säga? Den var vorden en makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
