Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska kriget 1632—1636. — Slaget vid Nördlingen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICC. Gustaf Horn (1502—1657).
fiendtliga generaler. Starkare i forsvaret än i anfallet, kunde iugen bättre ärt
han fullfölja en seger; men i följd af den stränga manstukt han höll var han
mindre uppburen af soldaterne.
Hertig Bernhard dereraot, såsom en
gladlynt, käck och liflig herre, som dertill
såg genom fingrarna med krigsfolkets
utsväfniugar, egde truppernas kärlek.
Då lian strax efter slaget vid Liitzen
framstälde konungens lik för den
samlade hären och till den samma höll ett
glödande tal, hade den lofvat honom
trohet. Af äregirighet och lycksökeri —
han var vngre son af ett tyskt
furste-hus — hade han slutit sig till svenskarne
och gjorde nu anspråk på öfverbefalet,
ehuru Gustaf Adolf utnämt hans äldre
broder, Wilhelm, till generallöjtnant.
Oxenstjerna, som ogerna ville stöta sig
med hertigen i följd af hans duglighet
och stora inflytande hos soldaterne,
visste väl göra dessa anspråk om intet;
men sedan hertigen tvingat sig till
Franken, dock under svensk länshöghet, *eftersträfvade han att blifva
gene-ralissimus för heilbronnska förbundets alla härar. Horn, understödd af sin
svärfader, Oxenstjerna, motarbetade hans
plan, och detta gaf de båda
öfverbefål-hafvarne anledning till ständiga tvister,
som blefvo af ödesdigra följder för
framtiden.
Emellertid förlamades alla de
kejserliges rörelser krigsåret 1633 genom
Wal-leusteins besynnerliga hållning i
Böhmen, dit han efter sitt nederlag vid
Liitzen dragit sig tillbaka och der han
länge stod orörlig, mera syselsatt med
politiken än med kriget. Det var
vidt-sväfvande planer, han hvälfde i sitt
hufvud. Han ville på en gång göra sig
till Europas fredstiftare och till konung
af Böhmen. För att nå sitt mål skydde
han inga vägar, ej ens förräderiets. Än åt
167. Bernhard, hertig »MYehnar (1604-1639). Fr.ujkrike, än åt Sverige, än åtSachsenOch
Brandenburg erbjöd han sitt bistånd, endast man obetingadt gick in på hans
fordringar; lian ville i sådant fall lemna kejsaren i sticket och med sin här gåöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
