Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian beträdde Tysklands jord, fallit pä knä, tackande Gud för hans beskydd under
öfverfartens faror och nedkallande hans välsignelse öfver det stora företaget.
För deras ögon stod Gustaf Adolf företrädesvis som den protestantiske
kors-fararen. Hans nyaste tyske historieskrifvare, G. Droysen, som framställer honom
förklädd till en preussisk statsman i det nittonde århundradet och som ängsligt
begagnar hvarje tillfälle att öfvertyga verlden, huru som han, fri från alla
religiösa skrupler, blott afsett Sveriges östersjövälde och eröfringar i Tyskland, låter
•detta drag försvinna och berättar endast, att konungen skadat sitt knä mot
toften i landstigningsbåten. Visserligen hade han, såsom det tillfälligtvis
namnes i ett samtida bref från riksamiralen Gyllenhjelm, vid landstigningen, när
han sprang från toft till toft på espingen, råkat stöta »huden af skenbenet», men
den äldre uppgiften har god hemul och ställer den landstigande Gustaf Adolf i en
dager, som är fullt enlig med den sanna historiska karakteren: Det draget torde
också böra
bevaras. —
Hela
landst igningshii-ren utgjorde
10 052 man
fotfolk, 2590
ryttare och
600 man
artilleri eller
tillsammans
13 242 man;
redan
dagarna efter hade
den
emellertid genom förstärkningar från Stralsund nått upp till 16 000 man. När
nyheten om denna landning gick öfver Europa, tände den, hvar den nådde ett
protestantiskt sinne, hopp och mod å nyo. I dessa tider, då det gälde
protestantismens vara eller icke vara, gjorde det ett mäktigt intryck på
folkfantasien, att Gustaf Adolf landat i Tyskland just samma dagar, som hundra
iir förut Luther framlagt trosbekännelsen i Augsburg. I Haag, i
generalstaternas församling, anmälde Camerarius händelsen med de stolta orden:
»Tärningen är kastad; konungen af Sverige har gått, icke som Cæsar öfver
Rubicon, men öfver det stora vida hafvet.»
De kejserlige öfvergåfvo, fast förberedda, lika som i öfverraskning sina
skansar vid odersunden. De flydde öfver till fastlandet, lemuande allt efter
sig, i Wollin till och med de leoparder, som Wallenstein der förvarade för att,
alltid braskande, sända som tribut till Östersjöns nye herre i Wien. Gustaf
Adolf, en af de försigtigaste fältherrar krigshistorien känner, som aldrig tog
ett steg framåt utan att trygga sig återtåget, omskapade inom några dagar
Kristian IV:s skans vid Peenemönde till ett ointagligt forskansadt läger.
96. Tysk minnespenning öfver Gustaf II Adolf 1630.
»Gustaf Adolf, af Guds n&d Sveriges, Götes och Vendes store konung. — Jag
[soletf] går upp, ej bevekt genom böner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
