Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nf annat syfte än omsorgen om Sveriges politiska intressen. Men i
verkligheten har all Gustaf Adolfs handling framgått ur hans naturs harmoniska
enhet, der alla berättigade motiv, religiösa och politiska, fått ega bestånd vid
sidan af hvarandra. Lika svårt som det är att i sjelfva striden skilja det
religiösa momentet från det politiska, lika svårt är det också att hos honom
som beherskar den särskilja motiven.; blott så mycket kan sägas, att, om liau
också sjelf vid olika tillfällen låter än det re&giöfia, än det politiska motivet
träda i förgrunden, i detta upphöjda harmoniska sinne det, som i sig sjelft
är högst, det religiösa, också stått högst: han har, såsom han sjelf uttakt,
känt sig liksom manad af en belig pligt, och denna höga pligtkänsla liar
gifvit sin adel åt alla öfriga bevekelsegrunder. Den har varit hans goda
samvete i kriget, det är den, som lyfter hans krig öfver blodet och tårarna.
Den äldre historieskrifuingen har älskat att föreställa sig hans slutliga
uppträdande i kriget såsom ett verk af en plötslig ingifvelse, men i sjelfva
verket skulle lnn snarare, sidana handlingarna till hans historia i våra dagar
föreligga, kunna anföras som exempel på, att mannen med en stor sändning
att uppfylla alltid bär inom sig ett medvetande derom: från dunkel aning
utvecklar det sig till allt högre klarhet, till dess han, oemotståndligt fattad
af sin uppgift, finner det rätta ögonblicket att fylla den. Gustaf Adolfs
historia skulle kunna skrifvas med denna ledaude synpunkt från det ögonblick,
då han under sina första regeringsår sjelf framställer önskan om inträde i den
evangeliska unionen, intill det, då han utan fast afslutet förbund, hvarken
med någon tysk eller europeisk makt, 1630 går öfver Östersjön. Steg for
steg kan man följa utvecklingen af hans tankar, i de diplomatiska
brefvex-liugarna och i de förtroliga meddelandena; det märkligaste och for sin
upp-hofsman mest betecknande blaud alla försök att finua det rätta ögonblicket,
som Gustaf Adolfs historia innehåller, är utan tvifvel hans förslag år 1624
att samla alla europeiska makter till en samfåld kamp mot det habsburgska
huset.
Det ryska kriget hade hindrat honom att formligen mottaga unionens
inbjudning, då den anlände (1614); sedan hade det polska kriget syselsatt
honom. Med detta krig, som han betraktade som sin andel af den allmänna
striden, växte och utvecklade sig hans tankar och planer »att gifva
århundradet sin fred». Ensam bland Europas protestantiska monarker fattade han
hvad det gälde i Böhmen, när Friedrich V:s krona stod på spel. Helt
annorlunda fördomsfri än de nord tyska lutheranerne, jublade han ej med dem vid
den reformerte trosförvandtens fall; tvärt om hade han erbjudit en afledande
rörelse från Polen till Friedrich Y:s hjelp. Men han hade fordrat såsom en
nödvändig förutsättning för sitt inskridande försäkran om bistånd af unionen
och andra protestantiska makter; från första ögonblicket visade han med all
sin djerfket en förtänksamhet och en varsamhet som ingen annan. Händelserna
gingo emellertid sin gåug. Friedrich V föll för katolikerne3 och den lutherska
hufvudiuaktens förenade angrepp, medan James T underhandlade och unionen
blott tänkte på sin egen räddning. Krigets vågor hvälfde från Sydtyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
